I dagens undervisningssammanhang är det vanligt att multimedialt material används tillsammans med tryckt skönlitteratur. Skönlitterära texter kan också ha ett annat gränssnitt än traditionella böcker och dessa båda former befruktar ömsesidigt varandra. Klassiska, skönlitterära kärleksberättelser, liksom dagens populärkulturella skildringar av kärlek, erbjuder förlagor till kärleksintriger, vilka sedan kan iscensättas i sociala medier, däribland Second Life (SL). Den virtuella världen SL har intresserat flera forskare (t.ex. Boellstorff 2008; Lindberg 2013; Lindberg, Manderstedt & Palo 2015; Wang, Steinvall & Deutschmann 2014), men sällan som källa till litteraturdidaktiskt inriktat studium.
Denna explorativt inriktade studie fördjupar tidigare resultat kring litterär interaktivitet (Lindberg 2013; Manderstedt & Palo 2009; Palo & Manderstedt 2011) genom att undersöka hur kärleksintriger aktiveras i SL och hur dessa intriger bär spår av litterära förlagor. I aktiverandet av berättelser är begreppet prosumers centralt (Jenkins 2006). Prosumers konsumerar och producerar berättelsens intriger simultant, genom interaktion (Olin-Scheller & Wikström 2010).
I studien används netnografiskt inriktade observationer (jfr. Kozinets, 2010; Hine, 2015), vilka analyseras i ljuset av actor-network theory (Latour, 2005), narrativa teorier (Ryan 2001) och teori om vad rumslighet betyder för det observerade (Lefebvre 1991).
Utgångspunkten är att inte bara förståelsen för hur en intrig skapas, utan också hur det förkroppsli-gade elementet av aktivitet kan bidra till litterär kompetens, likt en ny form av ”learning-by-doing” i skrivsammanhang. Exempelvis kan deltagare skapa och driva berättelsens relationer bakom sina representationer eller avatarer. ”Ploten” är levd och ständigt i förändring, men också läsbar, då den går att följa på skärmen (Olsen och Gang-Qin 2011).
Vasa: Åbo Akademi , 2015. p. 29-30
NNMF5: Den femte nordiska konferensen för modersmålsdidaktisk forskning: Vasa 3-4.12 2015