Studiens syfte är att belysa hur socialsekreterare som arbetar inom skadligt bruk och beroende resonerar gällande barn som riskerar att fara illa. Studien undersöker vilka faktorer som underlättar samt vilka utmaningar som finns för socialsekreterare i resonemanget gällande anmälningsskyldigheten. Metoden som använts i denna kvalitativa studie är semistrukturerade intervjuer med sex socialsekreterare från två olika kommuner i Sverige. I resultatet presenteras fem teman som identifierats i den tematiska analysen: professionellas relation till klienten, att hålla ryggen fri - rutiner och riktlinjer, kollegialt stöd i svåra bedömningar, betydelsen av tidigare och pågående ärenden och det formella boendets betydelse. Resultatet visar att socialsekreterares resonemang gällande anmälningsskyldigheten påverkas av flera faktorer. Rutiner, riktlinjer, lagstiftning samt kollegialt stöd framträder som underlättande faktorer i arbetet. En central aspekt i uppsatsens resultat är balansen mellan att se till barnets bästa och att bevara en god relation med klienten, vilket kan innebära en utmaning i socialsekreterarnas arbete. Resultatet visar att anmälningsskyldigheten främst kopplas till barn som är folkbokförda eller tydligt ingår i klientens hushåll, medan barn som den vuxne klienten möter i andra sammanhang riskerar att förbises. Studien diskuterar hur socialsekreterare använder kollegialt stöd, rutiner och lagstiftning för att hantera sitt handlingsutrymme.

The aim of this study is to highlight how social workers working in the field of substance use and addiction reason about their mandatory reporting obligations. The study examines facilitating and challenging factors that exist for social workers in their reasoning regarding the duty to report concerns about a child. The study is qualitative and is based on semi-structured interviews with six social workers from two municipalities in Sweden. The data were analyzed using thematic analysis, resulting in five themes: professionals’ relationship with the client, protect oneself – routines and guidelines, collegial support in complex professional assessment, the significance of previous and ongoing cases and children who are the subject of concern. The results indicate that social workers’ reasoning regarding mandatory reporting in regard to children’s welfare is influenced by several factors. Routines, guidelines, legislation, and collegial support emerge as important facilitating factors found to provide structure and security in decision-making. A central aspect of the findings is the balance between acting in the best interest of the child and maintaining a good relationship with the adult client, which can pose a challenge in social workers’ practice. The results show that mandatory reporting on behalf of children’s welfare is primarily associated with children who are registered in the same household as the adult client or clearly belong to the client’s household, while children whom the adult client encounters in other contexts risk being overlooked. The study further discusses how social workers use collegial support, routines, and legislation to manage their professional discretion.