Bakgrund: HR framstår som ett brett och svårdefinierat område där utbildningarnas innehåll varierar mellan olika lärosäten. Samtidigt förändras arbetslivets krav genom digitalisering och organisatoriska förändringar, vilket skapar ett gap mellan akademisk HR-kunskap och praktiskt HR-arbete.

Syfte: Syftet är att undersöka vilka kompetenser som värderas hos nyexaminerade HR-studenter, av utbildningsansvariga och arbetsgivare inom kommunal verksamhet i Sverige, samt analysera gapet mellan utbildning och arbetsliv.

Teori: Det teoretiska ramverket bygger på Human Capital Theory (HCT), AMO-modellen och CBHRT för att förstå hur kompetenskrav formas och varför ett gap uppstår mellanakademisk kunskap och praktiskt HR-arbete.

Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ och abduktiv forskningsansats genom semistrukturerade intervjuer med fem programansvariga och sex HR-representanter inom medelstora kommuner i Sverige. Materialet analyserades genom tematisk analys.

Empiri: Resultatet visar att programansvariga betonar HR-utbildningarnas akademiska karaktär, medan arbetsgivare främst efterfrågar praktisk kunskap och formell kompetens. Arbetsrätt, kommunikationsförmåga och praktisk erfarenhet lyfts fram som centrala kompetenser. Samtidigt beskrivs ett tydligt gap mellan utbildningens teoretiska innehåll och arbetslivets praktiska krav.

Analys: Analysen visar att HR värderas olika beroende på organisatorisk kontext. Arbetsgivare efterfrågar praktiska färdigheter, medan utbildningar behöver balansera akademisk fördjupning med arbetslivsrelevans. Studien visar även att gapet uppstår genom skillnader mellan akademisk kunskap och arbetslivets praktiska behov.

Slutsats: Studien visar att arbetsgivare främst värderar praktisk erfarenhet och socialkompetens, medan utbildningar samtidigt behöver upprätthålla sitt akademiska uppdrag. Resultatet visar även att digitalisering och AI förväntas påverka framtidens HR-kompetenser och ställa nya krav på både utbildningar och HR-praktik.

Background: HR is perceived as a broad and difficult-to-define field where the content of HR education varies across universities. At the same time, the demands of working life are changing due to digitalization and organizational changes, creating a gap between academic HR-knowledge and practical HR-work.

Purpose: The purpose of the study is to examine which competencies are valued in newly graduated HR-students by educational leaders and employers within municipal organizations in Sweden, as well as to analyze the gap between education and working life.

Theory: The theoretical framework is based on Human Capital Theory (HCT), the AMO-model and CBHRT to understand how competency requirements are shaped and why a gap emerges between academic knowledge and practical HR-work.

Method: The study was conducted using a qualitative and abductive research approach through semi-structured interviews with five program directors and six HR representatives from medium-sized municipalities in Sweden. The material was analyzed using thematic analysis.

Empirical Findings: The findings show that program directors emphasize the academic nature of HR-education, while employers primarily demand practical knowledge and formal competencies. Labor law, communication skills, and practical experience are highlighted as central competencies. At the same time, a clear gap is described between the theoretical content of education and the practical demands of working life.

Analysis: The analysis shows that HR is valued differently across organizational context. Employers demand practical skills, while educational programs need to balance academic depth with labour market relevance. The study also shows that a gap emerges through differences between academic knowledge and the practical needs of working life.

Conclusion: The study shows that employers primarily value practical experience and social competence, while educational programs must simultaneously maintain their academic mission. The findings also show that digitalization and AI are expected to influence future HR-competencies and place new demands on both HR-education and HR-practice.