Bakgrund: Sjuksköterskans yrkesroll innebär ett omfattande emotionellt arbete, särskilt inom slutenvården där hög arbetsbelastning och patienters lidande är vanligt. Detta kan över tid leda till empatitrötthet, vilket innebär emotionell utmattning och minskad förmåga till empati. Mer kunskap behövs om hur empatitrötthet påverkar sjuksköterskor inom slutenvården för att kunna utveckla stödjande och förebyggande insatser.

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av empatitrötthet inom slutenvården.

Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt med kvalitativ ansats inspirerad av Fribergs femstegsmodell. Vetenskapliga artiklar identifierades genom strukturerade sökningar i databaserna CINAHL och Medline (2014–2025). Studierna granskades utifrån inklusions- och exklusionskriterier samt kvalitetsbedömdes med AFO:s granskningsprotokoll innan analys med kvalitativ innehållsanalys genomfördes för att identifiera teman kring sjuksköterskors upplevelser av empatitrötthet.

Resultat: Resultatet baserades på 12 studier och visade att empatitrötthet påverkar sjuksköterskor både i arbetet och privatlivet. En krävande arbetsmiljö med hög arbetsbelastning, resursbrist och bristande stöd bidrog till emotionell utmattning och känslor av otillräcklighet. Empatitrötthet yttrade sig genom minskad emotionell närvaro, moralisk stress samt psykiska och fysiska symtom. Dessa konsekvenser påverkade sjuksköterskors livssituation, både professionellt och privat. För att hantera empatitrötthet användes olika strategier såsom emotionell distansering, egenvård och socialt stöd, där kollegor hade en särskilt viktig roll.

Slutsats: Empatitrötthet innebär en betydande belastning för sjuksköterskor och kan leda till emotionell utmattning samt minskad emotionell närvaro i mötet med patienten. För att motverka detta krävs ökad förståelse och ett tydligt organisatoriskt ansvar, där stöd och hållbara arbetsförhållanden är centrala för en personcentrerad vård.