Syftet med studien är att undersöka hur utevistelsen på förskolegården nyttjas som pedagogisk resurs i förskolans utbildning samt hur förskollärarna resonerar kring sin roll under utevistelsen. Följande frågeställningar har besvarats: Hur resonerar förskollärare om nyttjandet av förskolegården som pedagogisk resurs? Hur resonerar förskollärare kring sin roll under utevistelsen? Studien har använt en kvalitativ metod i form av parintervjuer med förskollärare. Utvecklingsekologi är studiens teoretiska utgångspunkt, en teori som framhäver interaktion, där människor ses som aktiva i samspel med omgivningen och som ständigt befinner sig i utveckling.

Resultatet visar att det finns en ambition hos förskollärarna att genomföra undervisning och aktiviteter. Organisatoriska faktorer hindrar dem dock från detta och förskollärarna beskriver att utevistelsen främst präglas av fri lek där förskollärarna intar en observerande roll. Förskollärarna förklarar hur material från inomhusmiljön tas ut i syfte att inspirera barnen och hur miljöer planeras för att stimulera barnens lek och skapa möjlighet till spontan undervisning. Förskollärarna nämner att fler förskollärare och möjlighet att avgränsa gården hade skapat bättre förutsättningar för undervisning på förskolegården.