Syftet med denna studie var att undersöka hur effektivt budskapsstrategier kan tillämpas i det moderna medielandskapets förutsättningar för att få människor att inte vilja konsumera hälsofarliga produkter. Ett för-och eftermätningsexperiment genomfördes för att testa effekterna av budskapsstrategierna fear appeal respektive social appeal med en influencer som avsändare, på deltagarnas attityder till vitt snus och (beroende på om de var aktiva konsumenter eller inte) intentioner att sluta konsumera vitt snus eller intentioner till att testa vitt snus. Experimentet inkluderade studenter vid Jönköping University i åldrarna 18–30, urvalet bestod av 69 deltagare. Studien utgick från riskkommunikativa teorier, tvåstegshypotesen samt aktuell forskning.

Resultatet visade att fear appeal tillsammans med en influencer som avsändare var effektiv i alla avseenden förutom när det kom till att påverka intentioner att sluta konsumera vitt snus, där ingen effekt påvisades. Social appeal med en influencer som avsändare, hade en icke önskvärd effekt, förutom på intentioner att testa vitt snus.

Baserat på studiens resultat är budskapsstrategin fear appeal med en influencer som avsändare effektiv, social appeal är däremot inte det. På grund av metodproblematik är dessa slutsatser dock inte säkra och vidare forskning behövs.

The purpose of this study was to examine how effectively message appeals can be applied in the context of the modern media landscape in order to make people not want to consume health-hazardous products. An experiment with a pretest-posttest design, was conducted to test the effects of fear appeal and social appeal with an influencer as the sender, on the participants' attitudes towards tobacco-free snus and (depending on whether they were active consumers or not) intentions to stop consuming tobacco-free snus or intentions to try tobacco-free snus. The studied population was students at Jönköping University within the ages 18–30, the sample consisted of 69 participants. The study was based on a theoretical framework which included risk communication theories, the two-step flow of communication and relevant previous research.

The results showed that fear appeal with an influencer as the sender was effective in all aspects except regarding people’s intentions to stop consuming tobacco-free snus, where no effect was observed. Social appeal with an influencer as the sender showed the undesired effect, except on people’s intentions to try tobacco-free snus.

Based on the results of the study, fear appeal with an influencer as the sender is effective, social appeal, on the other hand, is proven not to be. However, due to methodological problems, these conclusions are not certain and further research is needed.