Högläsning är idag en aktivitet som används dagligen i undervisningen i årskurs 1-3. Däremot uppmärksammade vi under vår verksamhetsförlagda utbildning att högläsning används i mån av tid eller som en avkopplingsmetod före raster. Högläsning i skolan är en utgångspunkt för barns framtida lärande och utveckling men i kursplanen i svenska för grundskolan år 1-3 står det inget om högläsning som en del av utbildningen eller som en aktivitet för att främja elevers språkliga utveckling. Syftet med denna litteraturstudie är att studera hur forskning beskriver att högläsning bidrar till elevers språkutveckling samt hur skönlitteratur väljs av lärare till högläsning.  Litteraturstudien baseras på flertal vetenskapliga artiklar, böcker och avhandlingar. Resultatet visar att det är flera olika faktorer som påverkar lärares val av skönlitteratur till högläsning. Genom att läraren använder planerade och spontana högläsningsstunder börjar eleven reflektera över texten både gällande sammanhang och syfte. Tillgång av skönlitterära verk är av stor vikt för att eleverna ska få möjlighet att utvecklas språkligt. Boksamtal mellan lärare och elev vid högläsning är en effektiv metod för elevers språkutveckling samt reflektioner över texten.