Detta är en litteraturstudie om konkret material i undervisning om sannolikhet. Många lärare tycker det är svårt att undervisa om sannolikhet så eleverna utvecklar kunskaper inom området, då kan konkret material vara till stor hjälp. Syftet med denna studie är att undersöka och besvara vilka typer av konkret material som används i undervisningen, hur de motiveras och om det skiljer sig i valet av material beroende på elevernas ålder. För att hitta vetenskapliga texter har söktjänsterna Swepub, ERIC och Primo använts. Genom närläsning, färgkodningsmetoden och komparativa metoden har materialet analyserats. De utvalda studierna lyfter lärandeteorier som har en likartad syn på användningen av konkret material. Dessa teorier är den sociokulturella och den konstruktivistiska, de kopplas samman med vad artiklarna säger om materialval inom olika åldrar. Resultatet visar att det används flera olika konkreta material i sannolikhetsundervisningen som exempelvis tärningar, kulor och spinners. En vanlig motivering av konkret material i sannolikhetsundervisningen är att det fångar elevernas intresse och att det kan sättas in i ett vardagligt sammanhang. Resultatet visar även att studierna kommit fram till olika slutsatser, till exempel gör de skillnad på om det konkreta materialet ska vara vardagligt eller pedagogiskt och huruvida man bör använda ett eller kombinera två av samma material. Åldersanalysen pekar på att det förekommer mer vardagliga föremål med de yngre eleverna, exempelvis genom att dra leksaker eller pärlor ur en påse/låda medan äldre elever oftare arbetar med tärningar eller Flexitree. I diskussionen tas bland annat tävlingsmoment upp i arbetet med sannolikhet.