Denna rapport kartlägger och analyserar folkbildande cybersäkerhetsinitiativ i Sverige på uppdrag av Cybercampus Sverige. Under studien identifierades 40 initiativ som kartlades utifrån olika indikatorer och målgrupper. Som en delstudie genomfördes även en enkätundersökning där den svenska allmänhetens åsikter, vanor och beteenden inom cybersäkerhet analyserades. Även en tidslinjeutvecklades under studien.
Kartläggningen utfördes som en avgränsningsöversikt och använde PRISMA-ScR [28] som generell vägledning. En systematisk datainsamling genomfördes där folkbildande cybersäkerhetsinitiativ identifierades utifrån grå litteratur (t.ex. myndighetsrapporter, utredningar och tekniska rapporter). Därefter identifierades indikatorer samt målgrupper. Datainsamlingen för enkätundersökningen i studien utfördes med hjälp av ett datainsamlingsföretag. Därefter utvecklades även en tidslinje över de identifierade initiativen. Studien visar att en stor andel av dagens aktiva initiativ kan spåra sitt ursprung till tidigt 2020-tal.
Kartläggning och analys av initiativens målgrupper visar att de identifierade målgrupperna har bred tillgång till anpassat material, men med vissa undantag. Personer med begränsade svenskkunskaper, invandrare samt personer med funktionsvariationer har en begränsad täckning. Dessa målgrupper identifierades även som sårbara. Initiativen bedrivs ofta på nationell skala och erbjuder omfattande material med en mer grundläggande inriktning. Materialet bedöms ha goda förutsättningar att nå en stor del av befolkningen. Trots detta visar enkätundersökningen att få personer känner till de identifierade initiativen, samt att de har bristande kännedom om olika informationskällor de kan vända sig till. Resultaten indikerar att den största barriären för att stärka allmänhetens cyberkunskaper inte är den befintliga tillgängligheten av folkbildande material. Utmaningen ligger snarare i att nå ut till folket, hålla sig kvar i deras medvetande och få dem att använda befintligt material. Enkätundersökningen visar, i linje med tidigare forskning, att detta är ett särskilt stort problem för grupper med lägre kunskapsnivå.
Rapporten drar slutsatsen att vissa sårbara målgrupper behöver ett större utbud av anpassat material medan övriga målgrupper har en godtagbar täckning. Studien bedömer att ett ökat fokus på att nå allmänheten med befintligt material är ett effektivare sätt att öka allmänhetens kunskap om cybersäkerhet än att utveckla ytterligare material.
Rapporten har finansierats genom bidrag från Cybercampus Sverige.