Denna uppsats analyserar hur svenska dagstidningar åren 1845–1855 framställde cellfängelserna som då introducerades och byggdes i Sverige. Syftet är att bidra med kunskap om hur synen på straff, disciplin och rehabilitering formulerades i svensk offentlighet under cellfängelsernas införande 1845–1855. Genom att analysera lokal och regional dagspress undersöker studien hur cellfängelset framställdes på en offentlig och mer vardagsnära nivå än i statliga och institutionella texter.

Materialet består av trettio artiklar från tolv olika dagstidningar; Morgonen, Linköpingsbladet, Skara Tidning, Norrlandsposten, Wexjöbladet, Tidning för Falu län och stad, Tidning för Wenersborgs stad och län, Calmarposten, Barometern, Karlshamns Allehanda, Malmö Tidning och Norrbottensposten. Dessa analyseras kvalitativt med en hermeneutisk metod för att förstå de sociala och kulturella kontexter som formade tidningarnas beskrivningar. Resultaten visar att artiklarna i det undersökta materialet framställde cellfängelserna positivt. De beskrevs ofta som en mer human och effektiv strafform jämfört med äldre metoder. Samtidigt riktades kritik mot praktiska aspekter, framför allt konstruktion, kostnader och säkerhet. Eftersom materialet består av ett begränsat och strategiskt urval av artiklar gör studien inte anspråk på att representera hela den svenska pressen, utan analyserar de argumentationsmönster som framträder i det valda materialet. Slutsatsen är att flera av artiklarna i det undersökta materialet bidrog till att legitimera cellfängelsesystemet genom att betona dess rehabiliterande potential och samhällsnytta, trots vissa praktiska brister.