Introduktion (och mål) – Social hållbarhet har blivit en central del av stadsplanering, särskilt i utveckling av vattennära miljöer. Tidigare forskning visar dock ett glapp mellan ambition och genomförande. Studiens mål är att identifiera centrala kriterier för social hållbarhet samt analysera hur dessa tillämpas i planering och utformning, med Skeppsbron i Jönköping som fallstudie.  

Metod – Studien genomfördes som en kvalitativ fallstudie med metodtriangulering bestående av litteraturstudie, dokumentstudie, tre strukturerade observationer samt semistrukturerade intervjuer med sju planeringsaktörer.  

Resultat – Resultatet visar att social hållbarhet i Skeppsbron främst kopplas till tillgänglighet, trygghet, vistelsekvalitet, social interaktion och inkludering. Planeringsdokumenten innehåller tydliga ambitioner om en funktionsblandad och vattennära stadsdel med offentliga mötesplatser och aktiva stråk. Observationerna visar att flera kvaliteter finns i Västra Skeppsbron, exempelvis vattennära vistelseytor, god överblick och ett aktivt användande av offentliga rum. 

Analys – Analysen visar att det finns ett glapp mellan mål och genomförande. Vissa brister framkommer i den fysiska miljön, bland annat otydlig trafikseparering och begränsad framkomlighet i vissa delar. Intervjuerna visar också att social hållbarhet är viktig men svår att konkretisera i praktiken. Studien visar därför att framtida planeringsdokument bör innehålla tydligare och mer uppföljningsbara riktlinjer för tillgänglighet, trygghet, vistelsekvalitet och inkludering.  

Diskussion – Studien bekräftar att social hållbarhet är ett komplext begrepp och att det finns ett glapp mellan mål och praktik. Samtidigt visar resultaten att fysisk utformning kan bidra till sociala kvaliteter. En viktig slutsats är att planeringsdokument behöver mer konkreta och uppföljningsbara krav. 

Introduction (and aim) – Social sustainability has become a central part of urban planning, particularly in the development of waterfront environments. However, previous research shows a gap between ambition and implementation. The aim of this study is to identify central criteria for social sustainability and to analyze how these are applied in planning and design, using Skeppsbron in Jönköping as a case study. 

Method – The study was conducted as a qualitative case study using methodological triangulation, consisting of a literature review, document analysis, three structured observations and semi-structured interviews with seven planning actors. 

Results – The results show that social sustainability in Skeppsbron is mainly linked to accessibility, safety, quality of stay, social interaction and inclusion. The planning documents contain clear ambitions for a mixed-use waterfront district with public meeting places and active routes. The observations show that several qualities are present in Västra Skeppsbron, such as waterfront spaces for staying, good visibility and active use of public spaces. 

Analysis – The analysis shows that there is a gap between goals and implementation. Certain shortcomings appear in the physical environment, including unclear traffic separation and limited accessibility in some areas. The interviews also show that social sustainability is considered important but difficult to concretise in practice. The study therefore shows that future planning documents should include clearer and more measurable guidelines for accessibility, safety, quality of stay and inclusion. 

Discussion – The study confirms that social sustainability is a complex concept and that there is a gap between goals and practice. At the same time, the results show that physical design can contribute to social qualities. An important conclusion is that planning documents need more concrete and follow-up requirements.