Biståndshandläggning inom socialtjänsten präglas av komplexa bedömningar och höga krav på rättssäkerhet. Trots det har tidigare uppföljningar vid biståndshandläggningen i Torsås kommun visat brister i kvalitet och oönskad variation i handläggningen.

Denna uppsats redogör för ett förbättringsarbete vid biståndsenheten i Torsås kommun med målet att öka rättssäkerheten för klienten och kvaliteten i biståndshandläggningen. Förbättringsarbetet genomfördes iterativt utifrån Nolans förbättringsmodell, där förändringsidéer testades, utvärderades och justerades. Parallellt undersöker uppsatsen biståndshandläggarnas erfarenheter av vilka förutsättningar som uppfattades som betydelsefulla för genomförandet av förändringarna i praktiken. Studien har en kvalitativ induktiv ansats och bygger på data från digitala reflektionsformulär med öppna fritextfrågor samt en fokusgruppsintervju, vilka analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Studieresultatet diskuteras utifrån Normalization Process Theory och tidigare forskning.

Förbättringsarbetet resulterade i en ökad utredningskvalitet, där medelvärdet steg från 18,5 till 19,86, samt en markant förbättring av dokumentationen, från 9 % till 87,5 % ärenden med tillräcklig journalföring. Inom förbättringsarbetet utvecklades även lokala kvalitetskriterier som gjorde det möjligt att följa utredningskvalitet över tid och använda resultatet som grund för gemensamt lärande.

Studiens resultat visar att förbättringsarbetet möjliggjordes genom ett samspel av strukturella och processuella, sociala samt motivationsrelaterade förutsättningar. Särskilt betydelsefullt var att förändringarna upplevdes skapa konkret nytta i det dagliga arbetet, vilket bidrog till motivation och användning. Vidare framträdde tydliga mål, mått och kontinuerlig uppföljning, iterativt arbetssätt, delaktighet och ett tillåtande arbetsklimat som centrala för att förändringarna skulle få fäste. Studien bidrar till kunskapsutvecklingen om förbättringsarbete i socialtjänstens myndighetsutövning, ett område där forskningen är begränsad.

Needs assessment in social services is characterized by complex decision-making processes and high demands for legal certainty. Despite this, previous evaluations of needs assessment in Torsås municipality have identified shortcomings in quality and unwanted variation in case management.

This thesis presents a quality improvement initiative conducted within the care management unit in Torsås municipality, with the aim of increasing legal certainty for clients and improving the quality of needs assessment. The improvement work was carried out iteratively, based on Nolan’s Model for Improvement, in which change ideas were tested, evaluated, and refined. In parallel, the thesis explores care managers’ experiences of which conditions were perceived as important for putting the changes into practice. The study has a qualitative inductive design and is based on data from digital reflection forms with open-ended free-text responses, as well as a focus group interview, analyzed using qualitative content analysis. The study findings are discussed in relation to Normalization Process Theory and previous research.

The improvement work resulted in increased quality of investigations, with the mean score rising from 18.5 to 19.86, as well as a substantial improvement in documentation, from 9% to 87.5% of cases with adequate case notes. As part of the improvement work, local quality criteria were also developed, making it possible to monitor quality over time and use the results as a basis for shared learning.

The study’s findings show that the improvement work was enabled through an interplay of structural and procedural, social, and motivation-related conditions. Particularly significant was that the changes were perceived as creating concrete value in daily work, which contributed to motivation and use. Furthermore, clear aims, measures and continuous follow-up, an iterative approach, participation, and a permissive work climate emerged as central to the changes becoming embedded. The study contributes to knowledge development regarding improvement work in statutory social work, an area where research is limited.