Denna experimentella studie undersöker hur dynamisk kromaticitetsavvikelse uppfattas, med fokus på att förstå hur mycket och hur snabbt ljusfärgen kan förändras innan en tydlig förändring detekteras. Studien utgår från det ökade intresset för belysningslösningar som stödjer människans dygnsrytm genom att variera ljusets spektrala sammansättning, exempelvis genom att justera melanopisk påverkan utan att förändra den visuella ljusfärgen.

Experimentet genomfördes i en laborationsmiljö där deltagare exponerades för ljus som gradvis skiftade från nominellt vitt mot antingen positiv (grönaktig) eller negativ (magentatonad) Duv‑avvikelse. Tre olika tidsförlopp testades för varje riktning. Deltagarna angav när en tydlig förändring detekterats, varefter kromaticiteten mättes och en enkät besvarades. Datainsamlingen bestod av kvantitativa mätvärden samt kvalitativa och kvantitativa enkätsvar.

Resultaten visar att deltagarna uppvisade stora individuella variationer i när förändringen upptäcktes, och att ingen tydlig generell gräns kunde identifieras för vare sig positiv eller negativ avvikelse. Snabbare förändringar tenderade att vara tydligare, medan långsammare förändringar gav mer varierade svar. Många deltagare noterade förändringen genom hur ytor i rummet påverkades, särskilt skillnader mellan papper och bordsyta. En majoritet uppgav att de skulle acceptera viss kromaticitetsavvikelse om det bidrog till hälsa och välbefinnande.

Analysen visar att perceptionen av kromaticitetsavvikelse påverkas av visuella referenser i omgivningen och av individuella skillnader snarare än av en enhetlig tröskel. Sambandet mellan avvikelsens storlek, förändringens hastighet och detektion kunde inte fastställas. Resultaten indikerar att spektrala variationer kan komma att genomföras utan att nödvändigtvis ge upphov till en tydligt upplevd ljusfärgförändring.

Studien drar slutsatsen att det inte är möjligt att fastställa generella detektionströsklar för dynamisk kromaticitetsavvikelse baserat på det insamlade materialet. Perceptionen framstår som starkt individuell och kontextberoende. Resultaten är relevanta för utvecklingen av armaturer med dynamisk spektralfördelning och framtida integrativ belysning. Vidare forskning bör omfatta verkliga miljöer med flera ljuskällor, scenarier utan UV‑ljus, neutrala referensytor samt en fördjupad undersökning av individuella skillnader i färgperception.

This experimental study investigates how dynamic chromaticity deviation is perceived, with a focus on understanding how much and how quickly the light color can change before a distinct shift is detected. The study is based on the growing interest in lighting solutions that support the human circadian rhythm by varying the spectral composition of light, for example by adjusting melanopic impact without altering the visually perceived light color.

The experiment was conducted in a laboratory environment where participants were exposed to light that gradually shifted from nominally white toward either positive (greenish) or negative (magenta‑tinted) Duv deviation. Three different time intervals were tested for each direction. Participants indicated when a distinct change had been detected, after which the chromaticity was measured and a questionnaire was completed. Data collection consisted of quantitative measurements as well as qualitative and quantitative questionnaire responses.

The results show that participants exhibited large individual variations when the change was detected, and no clear general threshold could be identified for either positive or negative deviation. Faster changes tended to be more noticeable, while slower changes produced more varied responses. Many participants observed the change through how surfaces in the room were affected, particularly differences between the paper and the tabletop. A majority stated that they would accept some chromaticity deviation if it contributed to health and well‑being.

The analysis shows that the perception of chromaticity deviation is influenced by visual references in the environment and by individual differences rather than by a uniform threshold. The relationship between the magnitude of deviation, the rate of change, and detection could not be established. The results indicate that spectral variations may be implemented without necessarily giving rise to a clearly perceived change in light color.

The study concludes that it is not possible to establish general detection thresholds for dynamic chromaticity deviation based on the collected data. Perception appears to be highly individual and context-dependent. The findings are relevant for the development of luminaires with dynamic spectral distribution and future integrativ belysning solutions. Further research should include real-world environments with multiple light sources, scenarios without UV radiation, neutral reference surfaces, and a deeper investigation of individual differences in color perception.