Studien syftar till att undersöka förskolans rörelsefrämjande arbete och utgår från följande frågeställningar: Vad uppfattar förskollärare som rörelse i förskolans utbildning? Och Hur beskriver förskollärare sin egen roll i att främja barns rörelse i förskolan?

Studien har genomförts med en kvalitativ metod och bygger på semistrukturerade intervjuer. Den tematiska analysen genomfördes utifrån ett sociokulturellt perspektiv, med fokus på scaffolding och den proximala utvecklingszonen.

Resultatet visar att förskollärarna ser rörelse som ett naturligt och inneboende behov hos barnen, där grundmotoriken framställs som särskilt viktig i arbetet med barns motoriska utveckling. Samtidigt framhålls förskollärarens förhållningssätt som avgörande för att motivera barn och anpassa aktiviteter utifrån deras individuella behov. Vidare visar studien att rörelsefrämjande arbete i förskolan kan bidra till barns självständighet, motoriska självförtroende och tillit till sin egen kroppsliga förmåga.