Barn som upplever dödligt våld inom familjen befinner sig i en livssituation där akut förlust, förändrade omsorgsvillkor, myndighetskontakt och långsiktiga psykosociala konsekvenser vävs samman. Genom analys av två självbiografiska narrativ, Mona: En mamma, ett mord och en dotter av Josefina Johannisson och Flickan som blev kvar: Att finna lugn och lycka efter trauman av Aminah Ådin, undersöks hur individer som under barndomen upplevt dödligt våld inom familjen beskriver och tillskriver mening åt erfarenheter av stöd och bemötande från professionella aktörer. Studien analyserar även hur barnet positioneras i berättelserna och hur erfarenheterna relateras till kort- och långsiktiga konsekvenser. Självbiografierna har analyserats med reflexiv tematisk analys på latent nivå och med abduktiv ansats. De empiriskt utvecklade temana har tolkats med stöd av positioneringsteori och Allardts välfärdsteori. Analysen resulterade i fyra teman: villkorad omsorg, begränsat tolkningsföreträde, ansvarsförskjutning och retrospektiv omförhandling. I narrativen positioneras barnet återkommande som skyddsbehövande, men också som ansvarstagande och delvis delaktigt. Professionellas tolkning av barnets yttre funktion, skötsamhet och utsagor ges större betydelse än barnets egen förståelse av sorg, skuld och otrygghet, vilket begränsar barnets handlingsutrymme och möjlighet till faktiskt inflytande. Stöd och skydd beskrivs även som formellt närvarande utan att barnet upplever sig förstått, skyddat eller avlastat från ansvar. Studien visar att stöd efter dödligt våld inom familjen behöver omfatta begriplig information, relationell kontinuitet, erkännande av barnets erfarenheter samt tydlig skuld- och ansvarsavlastning över tid. 

Children who experience lethal violence within the family find themselves in a life situation in which acute loss, altered conditions of care, contact with authorities and long-term psychosocial consequences are intertwined. Through an analysis of two autobiographical narratives, Mona: En mamma, ett mord och en dotter by Josefina Johannisson and Flickan som blev kvar: Att finna lugn och lycka efter trauman by Aminah Ådin, the study examines how individuals who experienced lethal violence within the family during childhood describe and ascribe meaning to experiences of support and responses from professional actors. The study also analyses how the child is positioned in the narratives and how these experiences are related to short- and longterm consequences. The narrative has been analyzed using reflexive thematic analysis at a latent level of analysis and through an abductive approach. The empirically developed themes have been interpreted with support from positioning theory and Allardt’s theory of welfare. The analysis resulted in four themes: conditional care, limited interpretive authority, displacement of responsibility and retrospective renegotiation. In the narratives, the child is repeatedly positioned as in need of protection, but also as responsible and partly involved. Professional interpretations of the child’s outward functioning, compliance and statements are given greater significance than the child’s own understanding of grief, guilt and insecurity, which restricts the child’s agency and possibility for actual influence. Support and protection are also portrayed as formally present without the child experiencing understanding, protection or relief from responsibility. The study shows that support after lethal violence within the family needs to include comprehensible information, relational continuity, recognition of the child’s experiences and clear relief from guilt and responsibility over time.