Bakgrund: Palliativ vård ges till personer med obotliga sjukdomar. Personcentrerad vård innebär att vårdprofessioner ser till personen, dess vilja, unika behov och symtombild. Kunskap om hur arbetsterapeuter arbetar med personcentrering inom palliativ vård i Sverige är begränsad.

Syfte: Att belysa hur arbetsterapeuter i Sverige tillämpar personcentrering i mötet med personer som erhåller palliativ vård.

Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med tio deltagare. Kvalitativ innehållsanalys genomfördes för att analysera insamlad data.

Resultat: Fyra kategorier och nio underkategorier framkom. Kategorierna var: Prioritera tid vid relation och besök, Ta hjälp av omgivningen för att kartlägga meningsfulla aktiviteter, Balansera diagnoskunskap med förståelse för den unika personen, Föreslå åtgärder vid meningsfulla aktiviteter.

Slutsats: Deltagarna tillämpar personcentrering genom att utgå från personens vilja, bygga relationer, tystnad under mötet, använda hemmiljö och ge personen bestämmanderätt. Det finns ytterligare behov av forskning inom ämnet.

Implikationer: För att arbeta personcentrerat bör arbetsterapeuter utgå från personens vilja, ge tid för relationen att växa, kartlägga hemmiljön som kan ge information om intressen, föreslå åtgärder eller anpassningar för meningsfulla aktiviteter och inneha diagnoskunskap men fokusera på personen. 

Background: Palliative care is provided for individuals with terminal illnesses. Person-centered care implies that healthcare professionals addresses the individual, their will, unique needs and symptoms. Research on how occupational therapists work person-centered within palliative care is lacking in Sweden.

Aim: To highlight how occupational therapists in Sweden apply person-centeredness in the meeting with people receiving palliative care.

Method: A qualitative design with semi-structured interviews with ten participants. Qualitative content analysis was used to analyze collected data.

Results: Four categories and nine subcategories emerged. The categories were: Prioritize time with relations and visits, Get help from the surroundings to map meaningful activities, Balance diagnostic knowledge with an understanding for the unique person, Suggest interventions in meaningful activities.

Conclusions: Participants apply person-centeredness by proceeding from the person's will, build relationships, quiet during meetings, using the home-environment and acknowledge the person his/her right to decide. Further research within the subject is needed.

Implications: To work person-centered, occupational therapists need to proceed from the persons will, take time for relationship to grow, map the home-environment that can give information about interests, suggests interventions or adaptations for meaningful occupations and posses knowledge about the diagnosis but focus on the person.