Denna presentation berör skrivande med AI-verktyg och baseras på analyser av ett sammanflätat och kreativt skrivande där mänskliga och icke-mänskliga aktörer skapar fiktionsberättelser om framtiden (Lindberg, Godhe & Bäcke 2025). Studierna utgår från material som samlas in under en dag kallad Futures Day, vilket också är benämningen på själva forskningsprojektet som samproduceras sedan 2023 av högskola och gymnasieskola. Under dagen skapar elever tillsammans med generativ AI (GenAI) framtidsberättelser på temat teknik och hållbarhet.

Det teoretiska ramverket utgår ifrån en postdigital förståelse där mänskligt handlande och algoritmiska processer ses som sammanflätade (Lindberg 2025). För att förstå kreativt skrivande med GenAI behöver fokus ligga på skärningspunkten mellan material, människa och teknik (Cascone & Jandrić, 2021). Både det postdigitala och det posthumanistiska perspektivet ställer sig kritiska till att människan har full kontroll över kreativa processer och framhåller istället ömsesidigheten och hur olika aktörer formar varandra. I analysen används Barads (2007) begrepp diffraktion som tankeredskap för att förstå det dynamiska, flytande och sammanflätade i en kreativ process där fiktiva berättelser uppstår genom intra-aktion. Intra-aktion utgår ifrån relationella aspekter där aktörer är i ständig inter-aktion med varandra. I denna intra-aktion formas relation till exempel vad gäller olikheter och likheter (Minh-Ha, 1988). 

 Det empiriska materialet består av de berättelser som skapats, samt ljud- och skärminspelningar. I denna presentation fokuseras de sammanlagt 77 berättelser som skapats under 3-årsperioden och en närmare analys görs av ett urval av berättelserna.

En temporal rörelse är utmärkande för berättelserna vilket i sig är förväntat i framtidsberättelser. Dock tar sig beskrivningarna av berättelsernas dåtid, ofta vår nutid, uttryck genom att dåtidens teknik skrivs fram som en del av lösningen på framtidens utmaningar. Berättelserna utmärks även av en rörelse mellan dystopiska och utopiska inslag. Genom att använda tidsmarkörer sammankopplas tid och ”topi” vilket bidrar till nyanserade och trovärdiga skildringar av framtider. Genom att uttrycka både möjligheter och farhågor med framtiden ger berättelserna även uttryck för att framtiden är osäker.

Studien visar på en förståelse av kreativt skrivande som en diffraktiv process av intra-aktioner mellan mänskliga och icke-mänskliga aktörer som även inkluderar föreställningar om framtiden. Sammanflätade kreativa processer har potential att generera nya sätt att tänka kring lärande, uttryck och kunskap där literacy tillåts vara en rörlig, öppen och utforskande process som utmärks av delaktighet. Att undervisning ger utrymme för sådana kreativa processer är avgörande i en tid av snabb teknisk utveckling och förändring av kreativt och kritiskt skrivande och skapande.