Bakgrund: När välbefinnande väger tyngre än att förlänga livet så bör vården övergå till vård i livets slutskede. Vårdtiden ska därmed fokusera på att säkerställa god död. För personen i detta skede är det naturligt att vilja tillbringa den sista tiden i hemmet snarare än på sjukhus. Det har visat sig att dö på sjukhus innebär mindre stöd från närstående samt ökat lidande. Sjuksköterskor kan applicera personcentrerad omvårdnad för att se personen som kompetent och del av teamet. För att skapa möjlighet till delaktighet är adekvat kommunikation väsentligt. Sjuksköterskor ansvarar för att främja hälsa och lindra lidande med respekt för personens värdighet.Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av kommunikation med personen i livets slutskede och deras närstående i samband med vård i ordinärt boende.  Metod: Resultatartiklarna identifierades genom databaserna Cinahl, Medline och PsycInfo. Metoden som användes var kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats där 12 artiklar granskades för att sedan analyseras genom Fribergs femstegsmodell.  Resultat: I resultatet framkom två teman, upplevelser av kommunikation (med subteman bygga förtroende och begränsade resurser) och samverkan i livets slutskede (med subteman närstående, emotionella aspekter och samtalet inför döden). Slutsats: Sjuksköterskor blir utmanade i kommunikationen med personen i livets slutskede. Brist på kunskap och resurser försvårar arbetet där sjuksköterskor dessutom blir emotionellt påverkad. Dessutom har närstående visat sig vara en stor del av vården och är därför viktiga att inkludera och beakta. 

Background: When wellbeing outweighs prolonging life, care should shift to end of life care. The care should focus on ensuring a good death. For people at this stage, it´s natural to want to spend their last days at home rather than in hospital. Dying in hospital means less support from loved ones and increased suffering. The nurse can apply personcentered care to see the person as competent and part of the team. Adequate communication is essential to create opportunities for participation. The nurse is responsible for promoting health and relieve suffering with respect for the person's dignity. Aim: The purpose was to highlight nurses' experiences of communication with people in the end of life and their relatives in connection with care in ordinary housing. Method: The result articles were identified through the databases Cinahl, Medline and PsycInfo. The method used was a qualitative literature review with an inductive approach where 12 articles were reviewed and then analyzed using Friberg's five-step model. Results: The results revealed two themes, experiences of communication (with the subthemes building trust and limited resources) and collaboration in the end of life (relatives, emotional experience and the conversation before death). Conclusion: Nurses are challenged in communicating with people in the final stages of life. Lack of knowledge and resources makes the work more difficult, and the nurse is also emotionally affected. In addition, relatives have proven to be a large part of care and are therefore important to include.