Bakgrund: Reumatoid artrit (RA) är en kronisk inflammationssjukdom som leder till fysiskt och psykosocialt lidande. Egenvården utgör en central del av sjukdomshanteringen och kan förbättra hälsoutfall samt delaktighet i vården. Individanpassad och effektiv egenvård möjliggörs genom sjuksköterskans vägledning och stöd. Syfte: Att beskriva upplevelser av hindrande och främjande omständigheter för egenvård hos personer med reumatoid artrit. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats där 12 kvalitativa artiklar har analyserats med hjälp av Fribergs femstegsmetod för analys. Resultat: 2 teman och 7 subteman identifierades efter analysen. Temana beskrev omständigheter som var hindrande respektive främjande för egenvården. Deltagarna upplevde att fysiska symtom, begränsad aktivitetsförmåga samt bristande stöd i kontakten med vården, ofta försvårade egenvården. Motivation, individanpassad information, tekniska hjälpmedel och stöd från närstående beskrevs som främjande för egenvårdsutövandet. Slutsats: Egenvård vid RA är en komplex och känslomässigt präglad process där både fysiska, psykiska och sociala dimensioner påverkar personens egenvårdsförmåga. Upplevd delaktighet, stöd från närstående och vårdpersonal samt tillgång till kunskap och individanpassad information främjar motivationen och följsamheten i egenvården. En ökad förståelse för personers upplevelser av hindrande och främjande omständigheter för egenvård, kan bidra till förbättrad och personcentrerad vård och leda till främjad hälsa och livskvalitet för personer som lever med RA. 

Background: Rheumatoid arthritis (RA) is a chronic inflammatory disease leading to both physical and psychosocial suffering. Self-care is a central part of disease management and can improve health outcomes and participation in care. The nurse’s support is essential for enabling individualized and effective self-care. Aim: To describe experiences of hindering and facilitating circumstances for self-care among individuals with rheumatoid arthritis. Method: A literature review with an inductive approach where 12 qualitative articles were analyzed using Friberg’s five-step method for analysis. Results: 2 main themes and 7 subthemes were identified after the analysis. The main themes described factors that were barriers and facilitators of self-care. Participants experienced physical symptoms, limited ability to perform activities, and insufficient support in contact with healthcare often made self-care more difficult. Motivation, individualized information, technical aids, and support from significant others were described to facilitate the practice of self-care. Conclusion: Self-care in RA is a complex and emotionally influenced process, in which physical, psychological, and social dimensions affect the individual's ability to practice self-care. Experiencing participation, support from significant others and healthcare professionals, as well as access to knowledge and individualized information, promote motivation and adherence in self-care. Greater understanding of individuals’ experiences of hindering and facilitating circumstances for self-care can contribute to improved and person-centered care and lead to better health and quality of life for people living with RA.