Sammanfattning

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem som främst drabbar kvinnor. Detta orsakar både fysiska och psykiska skador som medför långvariga konsekvenser för individ och samhälle. Sjuksköterskor ska vid misstanke om våld i nära 

relationer ställa frågor till kvinnorna och agera utifrån gällande riktlinjer. Bristande kunskap och stöd hos sjuksköterskor kan däremot leda till att våldet förblir osynligt. Personcentrerad vård är en av sjuksköterskornas kärnkompetenser och står till grund för att se kvinnan som en unik individ med egna behov, resurser och värderingar. 

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser inom primär-, akut- och slutenvården i mötet med kvinnor som blir utsatta för våld i nära relationer.  

Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod och induktiv ansats genomfördes. Tolv resultatartiklar inkluderades och analyserades enligt Fribergs femstegsanalys (Friberg, 2022). 

Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer präglades av organisatoriska hinder, bristande kunskap och känslomässiga utmaningar. Tidsbrist, otydliga riktlinjer och otillräcklig utbildning begränsade sjuksköterskornas handlingsutrymme. Även rädsla, frustration och osäkerhet påverkade deras förmåga att agera. Resultatet påvisar att sjuksköterskor upplevde att det fanns en vilja att hjälpa kvinnorna trots flertalet utmaningar. 

Slutsats: Litteraturöversikten visar att sjuksköterskors upplevelser av att möta våldsutsatta kvinnor är komplexa och påverkas av organisatoriska hinder, bristande kunskap och känslomässiga utmaningar. Dessa faktorer kan leda till att den personcentrerade vården åsidosätts och att kvinnornas behov inte tillgodoses på ett tryggt och respektfullt sätt. Litteraturöversikten tydliggör behovet av ökad kompetens, organisatoriskt stöd och medvetenhet för att förbättra omvårdnaden vid våld i nära relationer.

Summary

Background: Intimate partner violence is a widespread societal issue that primarily affects women. It causes both physical and psychological harm, leading to long-term consequences for individuals and society. If intimate partner violence is suspected, nurses should ask the women questions and act in accordance with current guidelines. A lack of knowledge and support among nurses may result in the violence remaining unnoticed. Person-centered care is one of nurses’ core competencies and serves as a foundation for recognizing the woman as a unique individual with her own needs, resources, and values.

Aim: The aim was to describe nurses' experiences in primary, emergency, and inpatient care when encountering women who are subjected to intimate partner violence.

Method: A literature review was conducted using a qualitative method with an inductive approach. Twelve articles were included and analyzed according to Friberg's five-step analysis (Friberg, 2022). 

Result: The results showed that nurses’ experiences of encountering women exposed to intimate partner violence were shaped by organizational barriers, lack of knowledge, and emotional challenges. Time constraints, unclear guidelines, and insufficient education limited nurses' ability to act. Fear, frustration, and uncertainty also affected their response. The result indicate that nurses felt there was a willingness to help women despite several challenges. 

Conclusion: The literature review shows that nurses’ experiences of encountering women exposed to intimate partner violence are complex and influenced by organizational barriers, lack of knowledge, and emotional challenges. These factors may result in the neglect of person-centered care and in the women's needs not being met in a safe and respectful manner. The literature review highlights the need for increased competence, organizational support, and awareness in order to improve nursing care in the context of intimate partner violence.