Med en diskurspsykologisk ansats undersöker denna studie 30 texter skrivna av tvångsplacerade ungdomar. Detta i syfte att se hur tvångsplacerade ungdomar väljer att positionera sig själva när de berättar sina berättelser för allmänheten. I fokus för analys står begreppet normalitet och hur det konstrueras i ungdomarnas texter samt vad det får för följd när det kommer till ungdomarnas subjektspositionering. Följande diskurser med tillhörande tolkningsrepertoarer presenteras i studien. Livsloppet, Eget beteende samt Självbilden. Inom dessa diskurser har totalt följande tolkningsrepertoarer hittats. Förklaringen, Framtid, Offer, Behövligt, Gitta, Kriga samt Reflektion. I analys framkommer att ungdomarna använder de funna tolkningsrepertoarerna på olika sätt för att göra motstånd till den institutionella identiteten som påbjuds av institutionen. Motståndet tolkas som ett försök att återfå makt och kontroll över deras situation. Vidare ses även hur ungdomarna använder repertoarerna för att positionera sig själva som normala och således situationen som tvångsplacerad som avvikande. Även en analys och diskussion kring ungdomarnas uttryckta känsla av maktlöshet förs i relation till de funna diskurserna. Tidigare forskning med fokus på normalitet och identitetskonstruktion används som hjälp för att vidga analys och diskussion samt ett teoretiskt ramverk med utgångspunkt från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv.