Uppsatsens syfte är undersöka arvsintyget som rättshandling och diskutera dess följder på svensk arvsrätt. Det europeiska arvsintyget är en europeisk rättshandling som kommer införas i augusti 2015 i samband med EU:s nya arvsförordning. Arvsintyget är menat att förenkla processen vid gränsöverskridande arvsfrågor genom att legitimera de berörda parterna. Vilka enligt förordningen är: arvtagare, testamentstagare, boutredningsmän och testamentsexekutorer. I och med den nya arvsförordningen kommer hemvistprincipen få en större roll inom den europeiska arvsrätten och arvsintyget kan då användas för att förmedla ett domslut/bestämmande från en medlemsstat till en annan. Även universalitetsprincipen är av stor vikt vid behörighetsfrågor om gränsöverskridande arv, då den innebär att all kvarlåtenskap ska ingå i samma boutredning. Eftersom arvsintyget är en europeisk rättshandling kommer den ha rättsverkan i alla EU-länder som är bundna av arvsförordningen. Därför kommer ett beslut från myndighet/domstol i en medlemsstat även gälla i andra medlemsstater, vilket meddelas genom arvsintyget. Detta leder till att nationell lag i viss kapacitet blir gränsöverskridande, vilket kräver strikt reglering. Arvsintyget kan inte i sig självt räknas som en fördelning av kvarlåtenskap, lagvalsavtal eller liknande. Det kan dock ligga till grund för beslutande angående arvsskifte. Arvsintyget kan anses vara en kvittens av ett beslut från en medlemsstat, vilket ska gälla även i andra medlemsstater. Arvsintyget kommer i Sverige utfärdas av Skatteverket och kommer betydligt underlätta för EU-medborgare vid gränsöverskridande arvsfrågor.

Den fria rörligheten av varor utgör en grundstomme inom den Europeiska Unionen, vilken erkänner varor från medlemsstaterna tillträde till den gemensamma marknaden. Sverige hade fram till 1995 fem olika monopol som reglerade importen, exporten, tillverkningen, distributionen och försäljningen av alkohol, men var tvungen som ett led i inträdet till EU att avveckla fyra av dessa. Kvar återstod försäljningsmonopolet, Systembolaget, vilket än idag är strikt reglerat genom begränsat antal butiker och öppet-tider. Systembolaget utgör in viktigt beståndsdel i den svenska alkoholpolitiken, vilken har till syfte att begränsa alkoholen och dess skadeverkningar i Sverige. Ett viktigt mål är också att motverka att alkoholen når ut till ungdomar under 20år, varvid strikta kon-troller av ålder sker vid köp på Systembolaget.

På senare tid har det diskuterat huruvida det svenska förbudet mot privat införsel av alkohol skall anses vara förenligt med den fria rörligheten av varor och den uppställda artikel 28 i EG-fördraget. Där stadgas det att inga importrestriktioner skall hindra varor tillträde till den gemensamma marknaden. Det uppställda undantaget i artikel 30 berättigar medlemsstaterna att behålla en sådan restriktion om det kan anses nödvändigt till skyddet för den allmänna hälsan. Kommission har i ett motiverat yttrande upplyst Sve-rige att förevarande förbud utgör en sådan restriktion som avses i artikel 28 och att förutsättningarna att behålla ett sådant förbud inte kan anses uppfyllda. Den svenska regeringen anser att förbudet fyller en viktig funktion genom att begränsa tillgängligheten av alkoholen på den svenska marknaden, samt upplyser att en konsument som önskar importera särskilda produkter kan göra detta genom Systembolaget. Att tillåta konsumenter att importera fritt skulle försvaga det ursprungliga syftet med Systembolaget, vilket är att skydda den allmänna hälsan och minska risken för att alkohol blir tillgänglig för ungdomar.

Enligt Alkohollagen kan en person som har fyllt 20 fritt importera alkohol till Sverige under förutsättning att denne reser in med varorna till Sverige och att dessa varor är för hans personliga nyttjande. En föreslagen utvidgning av definitionen privat import kan komma att inkludera varutransporter vilka sker för köparens räkning, ofta kallade distans köp. Detta skiljer sig då nämnvärt från distansförsäljning där säljare står för transporten, och är skyldig att betala punktskatt i destinationslandet för dessa varor. Vid distans köp skall ingen beskattning ske i destinationslandet, under förutsättning att dessa avgifter har betalts i varans ursprungsland.

En utvidgning av definition av privat import till att innefatta varutransporter organiserade av köparen kan skapa problem då inget riktigt kontrakt föreligger mellan säljaren och transportbolaget. Svårigheter kan då uppstå för säljarens då denne saknar möjlighet att kontrollera att köparen är av påstådd ålder och att alkoholen är avsedd för dennes personliga konsumtion.