För att locka till sig kvalificerad utländsk arbetskraft inför allt fler länder inom EU en mer förmånligare beskattning för denna typ av arbetstagare. Sverige införde en sådan beskattning år 2001 vilket innebär att experter, forskare eller nyckelpersoner som kommer till Sverige för att arbeta under en period kortare än 5 år endast beskattas på 75 procent av sin lön och annan ersättning. För att kunna erhålla denna förmånligare beskattning ska arbetsgivaren vara ett svenskt bolag eller ett utländskt bolag med fast driftställe i Sverige och arbetsgivaren definieras som den som betalar ut ersättningen till arbetstagaren. Utformning har lett till att utbetalningar från ett utländskt bolag beskattas högre än en objektivt jämförbar utbetalning som kommer från ett svenskt bolag. En sådan situation är ej tillåten enligt de grundläggande principerna om fri rörlighet inom EU. Författaren konstaterar i framställningen att utformningen av arbetsgivarbegreppet utgör en indirekt diskriminerande restriktion av den fria rörligheten av kapital. Detta då det föreligger en objektivt jämförbar situation och ersättningen som betalas ut fattas av sämre villkor om den kommer från ett utländskt bolag respektive ett svenskt bolag. En indirekt diskriminerande restriktion kan i vissa fall rättfärdigas genom rule of reason. EU-domstolen har dömt liknande fall där nationella lagstiftningar har ansetts utgöra restriktioner av den fria rörligheten av kapital. De nationella domstolarna har åberopat att deras lagstiftning syftar till att upprätthålla skattesystems inre sammanhang. Författaren prövade den svenska förmånsbeskattningen mot denna rättfärdigandegrund och fastslog att det inte förelåg ett sådant direkt samband mellan skatteförlusten som uppstår vid ett beviljande av avdrag och den skatteintäkt som kan kompensera för denna förlust. Arbetsgivarbegreppet i det svenska expertskattereglerna utgör således en otillåten restriktion av den fria rörligheten av kapital.

The taxation of various kinds of income which Sweden requires taxpayers to pay results in people undertaking sophisticated tax schemes to avoid paying tax . As a result of this Sweden had to develop its tax laws and insert a general clause in the legislation because the legislator wanted a more preventive effect. This preventive effect results in that the clause is applicable to more various types of tax situations. The clause, found in § 2 law (1995:575) against tax treaty override, states four requisites that must be met for a procedure to be considered tax treaty override. The relevant point for this paper is the fourth item which created interpretation problems among courts. Rulings relevant for this thesis are the proceedings regarding the Peru-agreements. The agreements led to taxpayers only paying Peruvian tax and escaping the much higher Swedish tax. The 2 § 4 paragraph shall be interpret in relation to international law to see how a cross-border proceedings shall be subject to tax law. The thesis explains that a teleological approach may be preferable to interpret the fourth item, also that the principle of legality might be set aside in favour of the aim the legislator wants to achieve with the clause. A discussion concerning whether the articles the OECD has developed to prevent tax treaty override can clarify the interpretation of § 2 paragraph 4 item in the law of tax treaty override will be held. From the court cases, it can also be seen that a common intention of the parties to prevent tax treaty override can be inferred from the contract, which affects the interpretation of the fourth item. The contract includes an article on taxation which is used to escape Swedish taxation. This article can legitimize the arrangement if the Peruvian company is active, but the procedure is questionable when there is no activity in the Peruvian company.