Syfte: Byggnadsbeståndet i Sverige består till stor del av byggnader uppförda innan 1977 då den svenska byggnormen om energihushållning introducerades. Dessa byggnader har vanligtvis låg standard avseende energieffektivitet. Sveriges riksdag har formulerat mål som innebär att energianvändningen i bostäder och lokaler ska minska med 50 % fram till 2050 jämfört med 1990 års nivå. Studien syftar till att utreda hur befintliga icke isolerade tegelbyggnader kan energieffektiviseras samtidigt som hänsyn tas till kulturhistoriskt bevarande. I denna grupp av byggnader som utgör vårt kulturarv finns en stor besparingspotential vad gäller energi, miljöpåverkan och uppvärmningskostnader. De är därmed en viktig del för att uppnå miljömålen.

Metod: Studiens huvudmetod har utgjorts av en fallstudie och inom ramen för denna har dokumentinsamling och intervjuer skett. Fallstudien har utförts på en icke isolerad tegelbyggnad på området Södra Munksjön, Jönköping. Genom dokumentinsamlingen har uppgifter om byggnaden samlats in. Utifrån dessa har en specifik energianvändning beräknats med hjälp av ett energiberäkningsprogram vilket även har visat vilken specifik energianvändning som uppnås med olika åtgärder. I intervjuer har personer verksamma inom området avgjort om dessa åtgärder kan utföras utan att förvanska byggnadens kulturhistoriska värde.

Resultat: Studien visar hur omfattande renovering och restaurering som behövs av en icke isolerad tegelbyggnad för att uppfylla Boverkets byggregler 21:s nybyggnadskrav på specifik energianvändning. Den befintliga byggnaden har en specifik energianvändning på 430 kWh/m2 och år. Efter tilläggsisolering, renovering av fönster och dörrar, byte av ventilations- och värmesystem uppgår denna till 79 kWh/m2 och år. Boverkets byggregler 21 har ett nybyggnadskrav på 80 kWh/m2 och år för lokaler belägna i klimatzon III. Studien visar även att dessa åtgärder kan utföras utan att förvanska byggnadens kulturhistoriska värde.

Konsekvenser: Studien visar att det finns en stor energibesparingspotential i icke isolerade tegelbyggnader och att en sådan energieffektivisering kan ske utan att förvanska kulturhistoriska värden. Därmed kan energianvändningen för bostäder och servicesektorn minskas avsevärt vilket skapar förutsättning för att uppnå miljömål. Boverket rekommenderas att se över vilka krav på specifik energianvändning som bör ställas vid ombyggnationer av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. I grunden är det samma egenskapskrav som ska tillämpas vid ändring av en byggnad som vid nybyggnation. Flertalet undantag möjliggör dock en anpassning av kravnivåerna så att byggnadens kulturvärden inte skadas. Studien indikerar att dessa undantag inte behövs.

Begränsningar: Då alla byggnader är unika kan resultatet i denna studie inte direkt appliceras på andra byggnader. Studien kan istället användas som ett referensobjekt där det framgår vilka åtgärder som ger stor påverkan på energianvändningen. Baserat på intervjuerna går även avgöra huruvida planerade åtgärder kan utföras utan att förvanska byggnadens kulturhistoriska värde.

Nyckelord: Energieffektivisering, förvanskning, icke isolerade tegelbyggnader, kulturhistoriskt värdefulla byggnader, specifik energianvändning.