Ur abstraktet: Studiens syfte är att beskriva och förstå hur förskollärare och rektorer beskriver förskolansutbildning utifrån barn som anses vara i behov av särskilt stöd. 

Förskolans utbildning ska vara likvärdig i hela landet enligt skollagen (SFS 2010:800). En likvärdig utbildning innebär att det ska vara lika tillgång på utbildning, lika kvalitet på utbildning och att utbildningen ska vara kompenserande. Men hur skapas förutsättningar för en likvärdig utbildning i förskolan? Hur kan ”specialpedagogik i förskolan” planeras och organiseras för det främjande, förebyggande och stödjande arbetet?

Förskolans utbildning ska vara likvärdig oavsett var i landet den anordnas. Men hur ser det egentligen ut med likvärdigheten? Barn får olika tillgång till en kvalitativ utbildning och till specialpedagogisk kompetens beroende på var i landet de bor.

Licentiatuppsatsen handlar om förskolans utbildning utifrån barns rätt till stöd. Barns möjligheter till relationer, samspel och interaktion med sin omgivning påverkas av de förutsättningar som finns och skapas. Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare och rektorer beskriver sin förståelse av förskolans utbildning utifrån barn som anses vara i behov av särskilt stöd. I studien används en hermeneutisk forskningsansats tillsammans med ett systemteoretiskt perspektiv utifrån Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell (Bronfenbrenner, 1979, 1994) och bioekologiska modell (Bronfenbrenner & Morris, 2006).

Semistrukturerade intervjuer har använts som metod. Totalt har 15 intervjuer genomförts med åtta rektorer och sju förskollärare. Studiens resultat visar att respondenterna anser att de arbetar med barn i behov av särskilt stöd men de har samtidigt svårt att definiera vilka barn som är barn i behov av särskilt stöd. De menar att alla barn, tillfälligt eller långvarigt, kan vara barn i behov av särskilt stöd och att barnen inte behöver ha någon funktionsnedsättning eller diagnos för att behöva stöd. Resultatet visar också att rektorer och förskollärare beskriver flera organisatoriska förutsättningar i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Rektorns ledarskap och hur det specialpedagogiska stödet organiseras i förskolan är exempel på organisatoriska förutsättningar. Pedagogiska strategier handlar till exempel om hur förskollärare arbetar nära barnen för att kunna se vad om händer i barngruppen och för att kunna ge stöd till barnen om det behövs. Den komplexitet som framträder i resultatet på samhälls-, organisations-, grupp- och individnivå skapar både möjligheter och utmaningar att möta alla barn och att utveckla en likvärdig utbildning i förskolan.

Förskolans pedagoger möter barnens vårdnadshavare varje dag. Det är många möten som sker, både korta och långa, i tamburen eller på utegården dagligen. Hur skapar vi tillitsfulla relationer som främjar samarbetet mellan förskolan och hemmet?

Förskolan ska främja alla barns utveckling och lärande enligt läroplanen. Men behöver förskolans pedagoger kunskap om olika funktionsnedsättningar? Räcker det inte om specialpedagogen har den kompetensen? Madeleine Sjöman och Git Blomberg visar på betydelsen av kunskaper om NPF för alla som arbetar i förskolan.