1900-talet sägs ibland vara familjejordbrukets århundrade. Trots att landsbygden förändrades i grunden framställs ofta själva bondefamiljen – bestående av man, hustru och barn – som intakt. Alla jordbruk drevs dock inte av familjer av den traditionella sorten. Ett alternativ var att två eller flera av barnen tillsammans övertog gården, fortsatte bo ihop och förblev ogifta. Men hur vanliga var sådana syskonjordbruk? Hur fungerade de och vilka var motiven bakom syskonens levnadsval?
Med hjälp av hushållsanalyser, statliga utredningar och intervjuer tecknar historikern Martin Dackling i Istället för äktenskap för första gången historien om syskonjordbruken. Han visar att de varken var ovanliga eller utgjorde kvarlevor från ett äldre bondesamhälle. Från att tidigare knappt ha existerat blev det från slutet av 1800-talet allt vanligare att bröder och systrar drev gårdar ihop och under 1930- och 1940-talet var de ett mycket vanligt inslag på svensk landsbygd. Efter 1950 blev de dock successivt allt ovanligare. I boken förs en diskussion om varför syskonjordbruken uppstod och Dackling pekar både på kulturella, sociala och ekonomiska delförklaringar. En viktig omständighet var också att de flesta syskonen förblev ogifta. Kärleksrelationer saknades inte, men giftermål var svårt att kombinera med flera hemmaboende syskon. Kärleks- och syskonrelationerna stod i ett komplicerat förhållande till varandra och på många gårdar blev syskonjordbruk ett alternativ till äktenskap.
För första gången har Göteborgs studentkårer fått sin historia på pränt. Frihetens och upproriskhetens bakterier är titeln på en ny bok om studentrörelsen i Göteborg de senaste 60 åren.
Hur var det att vara student på 1950-talet? Hur växte kårerna fram? Och hur har det egentligen varit med bostäder för studenter under de senaste 60 åren? I boken, vars fulla namn är Frihetens och upproriskhetens bakterier – Studentrörelse vid Göteborgs universitet under 60 år, skriver tjugo före detta studenter, kåraktiva och anställda vid Göteborgs universitetet om hur det har varit förr och vad det lett fram till idag.
År 1954 fördes Göteborgs högskola och Medicinska högskolan samman och bildade tillsammans Göteborgs universitet. Följaktligen finns det i år anledning att fira och se tillbaka på 60 år som universitet. Historiska framställningar som skildrar universitetets framväxt och utveckling finns emellertid redan. Mindre känt är dock hur de senaste sextio åren tett sig för de som faktiskt utgjort den största och viktigaste delen av universitetet – dess studenter – och för deras organisationer – studentkårerna. Hur har studentvardagen förändrats? På vilka sätt har studentkårernas uppdrag och roll förändrats? Vilka studentrelaterade frågor har varit aktuella över tid?
Med utgångspunkt i sådana frågor har Göteborgs universitets studentkårer tagit fram en jubileumsbok. I Frihetens och upproriskhetens bakterier – Studentrörelse vid Göteborgs universitet under 60 år tecknas en bred bild av studenternas och studentkårernas historia under de gångna decennierna. Boken innehåller tjugo artiklar som tillsammans berör ett stort antal teman, däribland studentbostäder, hur det var att vara student under 1950-talet, studentkårernas organisatoriska framväxt, idén om studentstaden Göteborg, studentspexen, studentlivet under 1960-talet, olika studentgruppers förändringar och kår- husens historia. Skribenterna utgörs av före detta studenter, kåraktiva och lärare vid universitetet. Artiklarna kompletteras av ett tiotal personporträtt.