En av de vanligaste orsakerna till vägtrafikolyckor är påkörning av vilda djur, i synnerhet klövdjur. Över 45 000 viltolyckor per år registrerades under de sen-aste 5 åren och antalen ökar stadigt. Trots upprepade informationskampanjer, omfattande investering i viltstängsel och andra förebyggande åtgärder och i kon-trast till avskjutningsstatistik för älg och rådjur, så ökar olyckstalen i snabbare takt än vad som kan förväntas på grund av ökat trafikarbete och större fordons-flotta. Det är tydligt att viltolycksproblematiken i Sverige inte är under kontroll. En bidragande faktor är att inte alla inträffade olycksfall rapporteras och inte alla rapporterade händelser återges av den officiella statistiken. Uppräknings-faktorerna som Trafikverket använder i sina Effektberäkningar vid Väganalyser (EVA-kalkyler) är utdaterade och utgår från effektsamband som troligtvis inte längre är aktuella. För att planera effektiva och riktade åtgärder behövs bättre kunskap om var, när och hur ofta viltolyckor inträffar.
Föreliggande projekt avser att uppdatera kunskaperna om mörkertalet i rappor-teringen av viltolyckor på väg och belysa andra bortfall i statistiken. Målsätt-ningen är att ta fram ett uppdaterat underlag (Uppräkningsfaktorer) för använd-ning i effektberäkningar vid väganalyser samt undersöka kvarstående utred-ningsbehov och eventuella förbättringsmöjligheter som kan leda till en bättre uppskattning av konflikten mellan vilt och vägtrafik. Projektet omfattar tre delstudier: enkätundersökning med bilförare, analys av viltrelaterade personskadeolyckor i STRADA (d.v.s. Swedish Traffic Accident Data Acquisition) samt en jämförande analys av olycksrapporter från polisens och eftersöksjägarnas inrapportering i viltolycksstatistiken tillgänglig hos NVR (Nationella Viltolycksrådet).
En enkätstudie via internet (på domänen www.viltochtrafik.se) genomfördes för att undersöka storleken på mörkertalet i rapportering av viltolyckor från bilfö-rare till polis. Enkäten var tillgänglig för allmänheten online under perioden 2013-10-31 till 2014-12-31 och besvarades av 3981 respondenter. Vi ställde frå-gor kring kunskaper om och erfarenheter med viltolyckor och bad om mer detal-jerade uppgifter om den incidenten som inträffade för respondenterna efter 2004. Mer än hälften av alla respondenter (65 %) har varit med om en klövvilt-olycka någon gång och runt 20 % av dessa angav att olyckan troligen aldrig rap-porterats till polisens kännedom. Drygt 45 % av respondenterna angav att de va-rit med om viltolyckor efter år 2004 och mörkertalet uppskattades till mellan 9 % och 19 %. Vi rekommenderar att det schablonmässiga mörkertalet för klövvilt (oavsett art) bör vara 15 % (±5 %). Våra resultat visar att mörkertalet i rapporte-ringen från bilist till polisen har närmare halverats sedan 1970-talet.
Efter att en olycka anmälts till polisen finns risk för ytterligare bortfall i statisti-ken. Inkommande polisanmälningar överförs manuellt till olika databaser, bero-ende på hur händelsen klassificeras. Olyckor där viltet inte utgjorde den omedel-bara orsaken till skadan klassas inte som viltolycka och återfinns då inte i den officiella polisiära statistiken på viltolyckor. Detta bortfall är ej kvantifierad men uppskattas ligga på kanske 5 % eller högre. Trafikolyckor med personskador (ca 1,6 % av alla viltolyckor) rapporteras vidare till databasen STRADA. Vår analys visade att i genomsnitt 37 % av alla viltrelate-rade personskadeolyckor under 2003–2012 inte var klassade som en viltolycka och därmed förmodligen inte heller fanns listat som viltolycka i Polisens T-RAR (trafikregister).
När en olycka med vilt anmäls kontaktas i regel en kontaktperson kontaktperso-ner för att vid behov ta hand om det skadade djuret. Vid jägarens platsbesök skrivs en viltolycksrapport med detaljerade uppgifter om plats, tid och djurart. Inte alla rapporter (84 %) innehåller dock fullständiga och korrekta uppgifter som kan användas vid rumsliga analyser av olyckor. Det verkar även finnas en skevhet i viltolycksstatistiken med ca 12 % färre eftersök längs enskilda och kommunala vägar än förväntad.
Tekniska problem i Polisens datasystem under 2012–2015 medförde dessutom att ett okänt antal anmälda viltolyckor inte registrerades i trafikregistren (T-rar, pust, k-rar). Det ledde till att det i vissa regioner och under vissa år finns fler viltolycksrapporter än polisrapporter. Vi uppskattar att detta bortfall kan ligga på minst 11 % i genomsnitt, under antagandet att rapporter från eftersöksjä-garna utfärdats för runt 90 % av alla polisregistrerade fall.
Förenklat uttryckt står alltså den polisiära statistiken på viltolyckor under 2010 – 2015 för runt två-tredje delar av de verkligt inträffade olyckorna, medan efter-söksstatistiken i rumsliga analyser representerar ungefär hälften. Denna enkla tumregel bör dock användas försiktigt eftersom det finns tydliga avvikelser i mörkertalen mellan viltarterna, länen och åren.
De olika bortfallen i statistiken har därmed en påtaglig effekt på den totala upp-skattningen av olyckstal. Vissa av orsakerna för bortfallen kan dock lätt åtgärdas eftersom de beror till stor del på brister i rutiner för registrering och data-bashantering. Vi rekommenderar därför en systematisk kontroll av databaserna och förbättrade kontrollmekanismer vid registrering och klassificering av an-mälda fall. Vi rekommenderar också att databaserna i STRADA, trafikregistret och eftersöksstatistiken länkas via ett gemensamt händelse-ID. Detta kan un-derlätta mycket vid framtida bortfallsanalyser. Vi föreslår även detaljstudier av hur olyckorna registreras och tolkas för att bättre kunna förebygga framtida bortfall.