Svensk vuxenutbildning har en anrik tradition och är internationellt erkänd. Det är också ett utbildningsområde som är i ständig förändring för att anpassa sig till samhällets behov. Förändringarna kan handla om konjunkturanpassningar och det har med tiden skett en ökad orientering gentemot arbetsmarknaden. På kommunnivå har denna förändring manifesterat sig i byte av ansvarig nämnd eller organisering i nya nämnder där vuxenutbildning och arbetsmarknad möts.

Det är kommunen som ansvarar för vuxenutbildningen men samtidigt finns det nationella regler som ska efterlevas. Att bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete är en sådan övergripande regel. Det är dock inte självklart vad som ska ingå i detta arbete och hur det ska bedrivas. Målbilden för vuxenutbildning har delvis olika betoning på nationell respektive kommunal nivå och denna spänning ska hanteras i verksamheten på skolnivå.

Den här studien ger en aktuell inblick i hur verksamhetschefer och rektorer, som representanter för huvudmannen, ser på kvalitet och det systematiska kvalitetsarbetet i sin verksamhet. Den kvalitativa studien återges i en empirinära beskrivning där olika aspekter av kvalitetsarbetet behandlas utifrån de intervjuades perspektiv. Ett framträdande drag är den heterogenitet som präglar vuxenutbildning. Förutom mål så finns en stor variation i termer av utbud, målgrupp, anordnare och det sätt på vilket kommunen har valt att organisera arbetet. Vi har i diskussionsavsnittet lyft fram följande aspekter som vi diskuterar mer utförligt eftersom de har bäring för en precisering av kvalitetsarbetet:

• Kvalitetsarbete i vuxenutbildningsverksamhet kan innebära att individerna tvingas växla mellan anpassning och motstånd. Anpassning handlar om att det finns många mål och styrdokument för vuxenutbildning och det är de professionellas uppdrag att utföra och följa dessa mål. Samtidigt uppstår situationer som ger en upplevelse av att kvalitetsarbete inte alltid handlar om kvalitet och då uppstår motstånd. Det kan till exempel ske om kvalitetsarbetet bedrivs utifrån alltför generella modeller och system vilket kan bli irrelevant och ibland även skadligt för utbildningen. Att undvika rapportering i ett statistiksystem som ger en missvisande bild kan vara ett uttryck för motstånd.
• Den centrala/nationella organiseringen av vuxenutbildning har en ”stuprörskaraktär” medan den verksamhetsnära organiseringen i kommunerna uppvisar nämnder där exempelvis arbetsmarknad och vuxenutbildning samsas. I mindre kommuner kan detta också innebära att utöver den formella vuxenutbildningen så har man ett bredare utbud som ska möta vuxnas behov av lärande och utbildning. I storstäderna kan ledningen för vuxenutbildning sitta i egna lokaler som inte behöver finnas i anslutning till utbildningen. I mindre städer kan vuxenutbildning arrangeras med ”allt under ett tak”. Det här påverkar också synen på kvalitetsarbetets roll och innehåll.
• Den offentliga marknaden har olika karaktär beroende på om den ligger i kommuner med hög befolkningstäthet (storstadsregionerna) eller i kommuner med lägre befolkningstäthet. Olika förutsättningar gör att konkurrens eller kollaboration kan vägleda organiseringen av vuxenutbildning. I storstadsregionernas kommuner går det att konstruera konkurrens inom vuxenutbildning men många små kommuner har liten eller ingen egen vuxenutbildning och måste samarbeta i nätverksliknande konstellationer för att uppfylla sitt uppdrag att erbjuda vuxenutbildning.
• Kvalitetsarbete, som en form av granskning, kan få både positiva och negativa effekter i verksamheten. Vi har kallat detta ”den onda” och ”den goda” granskningen. Den goda är helt enkelt när granskning får önskade positiva effekter och den onda är när granskning ger oväntade eller negativa effekter. En central del i kvalitetsarbete borde vara att ifrågasätta konstruktionen av kategorier och mått eftersom de får följder för verksamheten. Anledningen är att det inte finns en given utgångspunkt utan vad som avses med kvalitet etableras i samtal och dialog med berörda intressenter.

Utifrån den genomförda studien presenteras även två slutsatser som har betydelse för det systematiska kvalitetsarbetet:

1. Vi argumenterar för att utbildning har en särart, utöver att vara en produkt eller tjänst, som bör beaktas inför genomförande av kvalitetsarbete och utformning av kvalitetsmätning/kvalitetssystem. Med tanke på att kundbegreppet vunnit mark inom vuxenutbildningsvärlden är det relevant att diskutera skillnaden mellan en kund och en studerande.
2. Kvalitet i vuxenutbildning utgår från målområden med olika karaktär och för att fånga upp och tydliggöra olika dimensioner i kvalitetsarbetet har vi utarbetat en kvalitetstypologi med tre dimensioner: demokratisk, pedagogisk och administrativ kvalitet. En indelning på de här tre dimensionerna möjliggör att administrativ kvalitet kan fortsätta att mätas men behandlas som ett separat område. Det öppnar upp för att använda sig av andra sätt att bedriva kvalitetsarbete inom de övriga två dimensionerna.

Skolefritidsordning (SFO)/fritidshem har sitt ursprung i den nordiska modellen där utbildning ansågs vara en förutsättning för rättvisa, likvärdighet, social inkludering och demokratiskt deltagande. Den nordiska modellens enhetsskola kom i skymundan under 2000-talet i samband med konkurrensstatens och kunskapsskolans inträde med ett ökat fokus på nyttoorienterad kunskap, mätbara resultat och individuellt ansvar. Mot bakgrund av det vill vi genom en in- och utläsning undersöka, vilket innehåll som SFO/fritidshem i de tre skandinaviska länderna Danmark, Norge och Sverige tillskrivs via centrala styrdokument. Vår inläsning visar att SFO/fritidshem fått ett dubbelt uppdrag med motstridiga uppgifter; å ena sidan rekreation och lek och å andra lärande i riktning mot måluppfyllelse. Utläsningen visar att styrdokumentens innehåll har en slagsida åt det sistnämnda. Konkurrensstatens logik och kunskapsskolans dominans har ökat polariseringen i fritidshemmets uppdrag. Bärande element i den nordiska modellen kolonialiseras och blir till retorik för att legitimera konkurrensstatens logik.

After-school programs (SFO/fritidshem) in Denmark, Norway and Sweden are places for learning and teaching oriented projects. Politicians in all the three countries explicitly express an interest for the potential of childhood and play as support of school life. In a general comment on article 31 UN warns against an increasing pressure for learning. A consequence of this is that children`s free spontaneous play is marginalized and that children’s spontaneous play is under pressure. Our point of departure is that play is a central part of the (free)time that children spends inside institutional framework. With this as our backdrop we will do a close reading of how play is presented in the official documents regarding children`s institutionalized leisure in after-school programs in Denmark, Norway and Sweden. Such a reading makes this study relevant for Nordic educational research. The interpretation of the official documents is made particularly from the concept of inläsning and utläsning as Säfström (1999) describes it. Our reading show that there is room for interpretation and that the official documents are open to an understanding of play as something instrumental. This is in line with what we interpret as a dominating perspective on play where play is viewed as a learning tool. Our reading also shows that the documents are open to a change of perspective where play is regarded for its own value. This is not only an opportunity – it is an obligation, which the general comment from UN (2013) has pointed out the seriousness of.

Seminariet handlar om ledarskapet i skolan. Skolan är en sammansatt verksamhet och i ledarskapet handlar det om att hantera många olika uppgifter på olika nivåer. Seminariet behandlar hur ledarskapet formas i och av samspelet mellan skolledare och lärare i vardagsarbetet. En fråga fokuserar på hur skolledare och lärare ser på varandra och hur de influerar och förstår varandra i vardagsarbetet. En annan fråga uppmärksammar vilken betydelse skolsammanhanget har för samspelet. Forskningen visar tydligt att ledarskap är något som skolledarna och lärarna oundvikligen formar tillsammans därav titeln Samproducerat ledarskap. Konsekvensen blir ett ifrågasättande av den allt populärare bilden av ledaren som med stark hand förväntas styra sin organisation.

This thesis is concerned with aspects of school leadership. School work is characterised by its complexity, and school leadership requires the ability to deal with many different tasks at different organisational levels. At the same time as school heads and teachers are expected to respond to social expectations, they must also be able to deal with and respond to existing cultural considerations and prerequisites. The present study focuses on the formation of leadership during and as a result of the interplay between school heads and teachers in everyday educational practice. One research question concerns how this is formulated in heads’ and teachers’ statements, and how they perceive, influence and understand each other in their daily work together. Another research question highlights the importance of school contexts in the interplay between school heads and teachers.

The underlying research strategy applied in order to illustrate the interplay between school heads and teachers is based on three case studies of so-called ‘F–6 schools’, i.e. three comprehensive schools including years 1–6, as well as pre-school classes, and leisure-time activities. The empirical research material consists of interviews and observations. This study takes a social constructionist point of departure, in the sense that school leadership is regarded as a social phenomenon, and focuses on creating a further understanding of this based on statements by school heads and teachers on how they understand each other and each others’ verbal communications and actions. The results give reason to the question of who is in fact leading who. The thesis clearly shows that leadership is produced and formed by school heads and teachers together – hence the title Co-Produced Leadership. The study shows how social, cultural and political dimensions in the interplay between school heads and teachers influence their actions and the formation of school leadership. This leads to a questioning of the increasingly popular image of the independent leader who is expected to govern her/his organisation with a firm hand. An understanding that school leadership is a product of intimate collaboration, and that social, cultural and political dimensions are vital in the formation of leadership, leads to a more realistic view concerning the possibilities and prerequisites of school leadership.

Föreläsning om avhandlingen Samproducerat ledarskap: Hur rektorer och lärare formar ledarskap i skolans vardagsarbete. Avhandlingen visar tydligt att ledarskap kan förstås som något skolledare och lärare utövar tillsammans. Ibland leder skolledaren men ofta leder lärarna arbetet. Sociala, kulturella och politiska dimensioner influerar samspelet mellan skolledare och lärare och ledarskapet. Resultatet leder till ett ifrågasättande av den allt populärare bilden av ledaren som med stark hand förväntas styra sin organisation i rätt riktning.

Hur ser skolledarna och lärarna på varandra och hur influerar och förstår de varandra i vardagsarbetet? Vilken betydelse har olika utbildningsbakgrunder, föreställningar och intressen för samspelet mellan lärarna och skolledarna? Vem leder egentligen vem? Föreläsningen bygger på avhandlingen Samproducerat ledarskap: Hur rektorer och lärare formar ledarskap i skolans vardagsarbete (Högskolan Jönköping 2009).

Vem leder egentligen vem?

Hur influerar och förstår rektor och lärare varandra i vardagsarbetet?

Vilken betydelse har skolsammanhanget för samspelet mellan rektor och lärare?

Boken belyser hur rektor och lärare influerar varandra och samproducerar ledarskap i skolvardagen. Författaren visar att ledarskap kan förstås som något rektor och lärare utövar tillsammans. Ibland leder rektor men ofta leder också lärarna arbetet. I boken beskriver författaren hur ledarskapet formas i och av samspelet mellan lärare och rektor i vardagsarbetet.

Analysen av ledarskapet visar att det är i förhandlingsprocesser när rektor och lärare har möjlighet att ta varandras perspektiv som de utvecklar sin medvetenhet om arbetet och varandra, men förhandlandet flyter inte alltid lätt. Författaren belyser också de skolsammanhang där ledarskapet utspelar sig och beskriver hur kulturella föreställningar, värderingar och intressen influerar rektorernas och lärarnas agerande och ledarskapet.

Boken vänder sig till verksamma lärare och rektorer, studenter på lärarutbildning samt personal- och ledarskapsutbildningar. Den passar också till andra utbildningar med inriktning mot ledarskap och organisation.

Skolan är ingen enhetlig organisation. Den består av delkulturer vilket starkt påverkar ledarskapet. Ann Ludvigsson har forskat på F-6 skolor och kommit fram till att rektorer och lärare samproducerar ledarskap i skolornas vardagsarbete. Skolkontext, kulturella förhållanden såsom skolledares och lärares utbildningsbakgrunder, föreställningar och intressen har betydelse för samspelet.

The leisure-time centre is an essential part of the Swedish education system. It is positioned as a borderland in the educational landscape, between preschool, preschool class and compulsory school. Conflicting expectations and different conditions influence the fulfilment of teacher in leisure-time centres tasks. Against the background of the position of leisure-time centres within the education system and the major structural changes carried out during recent decades, this article describes how teachers in leisure-time centres perceive their mission and the importance of the structural conditions surrounding the leisure-time centre. This article analyses how the teachers construct their identities within the institution. The empirical data consists of two focus group interviews. The teachers describe their identities in such terms as ‘team player’, ‘flexible but inflexible in some situations’, and ‘professional and logistical’. Central to the teachers’ mission is creating the conditions for security, which they achieve through being clear in their leadership, through their approach to students and parents and through organizing activities to manage the students and maintain order. The teachers consider their educational mission to be unclear. They also cite a general problem of principals who lack sufficient knowledge about the leisure-time centre, which results in a lack of leadership. 

Fritidshem ska erbjuda elever en meningsfull fritid, och detta sett ur varje barns enskilda perspektiv. Men vilka förutsättningar har fritidshem att erbjuda en gemenskap där elever tillsammans med lärare får möjlighet att samtala om erfarenheter, tankar och det som är meningsfullt för just dem? Kort sagt, är fritidshem en plats för bildning?

With Rousseau the romantic idea of the leisure of childhood was established. This notion is associated with childhood as an isolated space for children`s play. Ideologically, after school programs build on this freedom, at the same time we see an increasing institutionalization of childhood with political decisions pointing towards instrumentalisation. Thus, children often meet prearranged programs structured by pedagogues with educational aims for institutional activity. As such, children`s leisure time might be as confining as school and work (cf. Kleiber 1999). There seems to be an expectation that the content of after school programs should be useful for development of formal knowledge in school. We suggest that a ”hurry sickness” (cf. Elkind 1984) steer pedagogues in a certain direction focusing on an academical and theoretical knowledge grounded in developmental psychology. This might reduce children`s opportunities to get varied experiences in their play and leisure. The aim of our study is to explore the possibilities everyday life in after school programs and children’s opportunity to creatively express themselves in other ways than in school and maybe transgress institutional educational aims and intentions. what kind of experience do they get? Theoretically, we are inspired by philosophers as Gadamer, Bakhtin and Arendt in an attempt to move beyond the emphasis on humans as cognitive and intellectual beings. We are also inspired by new institutional theory as a tool for reflection. This will give as an opportunity to highlight the culture in after school programs (Brunsson & Olsen, 1990; Johansson, 2002). To answer our research questions we will conduct three case studies (cf. Yin 2003), one in each country. Data is gathered through shadowing, observations, interviews, and documents. The study is expected to generate knowledge about on the way pedagogues in after school programs relate to cultural and institutional grounds, and to what degree they open for children’s transgressing activity. We hope this study will give us deepened understanding of what kind of experience after school programs in the three countries offer children and in what way pedagogues relate to what might be a transcending institution, how do they relate to cultural and institutional contexts.

In a general comment on article 31 UN warns against an increasing pressure for learning. A consequence of this is that children`s free spontaneous play is marginalized and that children’s spontaneous play is under pressure. With this as our backdrop we will do a close reading of how play is presented in the official documents regarding children`s institutionalized leisure in after-school programs in Denmark, Norway and Sweden. Our reading show that there is room for interpretation and that the official documents are open to an understanding of play as something instrumental. This is in line with what we interpret as a dominating perspective on play. Our reading also shows that the documents are open up to a change of perspective where play is regarded for its own value.