Våld mot kvinnor i nära relationer är ett vanligt och allvarligt samhällsproblem som medför ett stort lidande för kvinnor, barn och andra närstående. Vidare medför våld mot kvinnor i nära relationer stora ekonomiska kostnader.
Under 2007 fick Socialstyrelsen uppdraget att utvärdera metoder och arbetssätt i socialtjänstens arbete med våldsutövande män samt metoder och arbetssätt i socialtjänstanknutna verksamheter för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld. Vidare planerades analyser av kostnadseffektivitet i anslutning till dessa tre utvärderingar. Det är de ekonomiska analyser som denna studie fokuserar på.
Den ekonomiska analysen baseras på data som samlats in i samband med Behandling av män som utövar våld i nära relationer – en utvärdering (Socialstyrelsen, 2010), Utvärdering av Socialtjänstens insatser för våldsutsatta kvinnor (Schaffer Lindgren, Bergkvist, Dufort & Tengström, 2010; FORUM, 2011), och Utvärdering av behandlingar som stödjer barn som bevittnat våld mot mamma (Broberg, Almqvist, Axberg, Almqvist, Cater & Eriksson, 2010; Broberg, Almqvist, Axberg, Grip, Almqvist, Sharifi, m fl, 2011). Alla tre utvärderingar använde sig av en kvasiexperimentell design där deltagarna följdes för att undersöka förändringar över tid.
De ekonomiska analyserna omfattar 29 verksamheter för barn, kvinnor och män. För den ekonomiska analysen samlades uppgifter in om verksamhetskostnader, produktion hos verksamheterna, och resursanvändning av utvärderingsdeltagare för att estimera behandlingskostnaden för utvärderingarnas deltagare. Jämförelser gjordes mellan behandlingsgrupper för att undersöka kostnaden för att uppnå de resultat som redovisas i ovan nämnde utvärderingarna.
Resultaten tyder på att Kriscentrums verksamhet erbjuder behandling till det lägsta enhetspriset och också erbjuder den minst intensiv behandling för män som har utövat våld i nära relationer. En behandling hos Kriscentrum kostade i genomsnitt mindre (8 363 kr) än en behandling hos Alternativ till våld (ATV) (28 373 kr) och Utväg (34 043 kr) med samma behandlingseffekt. Verksamheterna med särskild inriktning mot barn som hade upplevt våld mot mamma hade ett lägre enhetspris för sina behandlingar till barn som hade bevittnat våld mot mamma trots att de träffade sina klienter 2 – 5 gånger mer än de ordinarie verksamheter med respektive utan stöd till barn. Även om det inte fanns några större skillnader mellan de särskilda och de ordinarie verksamheter i de totala behandlingskostnader, uppnådde klienter i de särskilda verksamheterna större förbättringar i psykisk ohälsa och sociala förmågor än klienter i de ordinarie verksamheterna med stöd respektive de utan stöd. Det saknades tillräckligt underlag för att uppskatta kostnadseffektiviteten hos de verksamheter som erbjuder behandlingar till våldsutsatta kvinnor.
Det finns ett stort behov av att utveckla metoder och procedurer inom socialtjänst och socialtjänstnära verksamheter för registrering av grundläggande verksamhetsstatistik om antal behandlade individer, typ av behandling individerna får och hur mycket behandling som individerna får. Endast fyra av de 29 verksamheterna kunde presentera alla nödvändiga uppgifter för fullständiga kostnadsanalyser och åtta saknade all relevant information och måste därför exkluderas ur analyserna.