Bakgrund: Personcentrerad omvårdnad (PCO) är när den vårdsökande personen är delaktig i sin vård och blir sedd som mer än sin sjukdom eller åkomma. Förhållningssättet PCO grundade sig först inom demensvården men har numera blivit ett förhållningssätt som de flesta vårdinstitutioner eftersträvar. För att uppnå den förbättrande vården som PCO kan medföra, behövs en välplanerad och tydlig implementeringsplan från ledningen.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att implementera ett personcentrerat arbetssätt på en slutenvårdsavdelning.

Metod: En induktiv kvalitativ studie där elva intervjuer genomfördes. Därefter utfördes en innehållsanalys av åtta strategiskt utvalda intervjuer.

Resultat: Det finns förhoppningar hos deltagarna att implementeringen ska leda till en bättre och säkrare vård, men också farhågor om rädsla för förändring bland vårdpersonalen samt en ökad arbetsbelastning. Att arbeta personcentrerat upplevs av deltagarna kommer ställa högre krav på vårdteamet, framför allt sjuksköterskorna, när det gälller tid, kunskap och kommunikation.

Slutsats: För att kunna ge vårdsökande personen den bästa vården, behövs det engagerad och kompetent personal som har stöd och förståelse från ledningen. Trots de hinder som tycks finnas så lever en positiv anda bland sjuksköterskorna om implementeringen av PCO. Förhoppningarna är att ett personcentrerat arbetssätt bland annat ska öka delaktigheten som kan leda till kortare vårdtider samt minskar risken för återbesök tätt efter vårdtiden. Det i slutändan ger en bättre vård i helhet för den enskilda vårdsökande personen.

Ultraljudsundersökningar av arteria carotis communis (CCA) utförs med ultraljud vid bedömning av kärlförändringar och flödeshastigheter (FH) samt utredning av sjukdomar i CCA. Lumendiameter (LD) i CCA är en markör för riskfaktorer som leder till stroke, hjärtinfarkt och ateroskleros. Syftet med den aktuella studien är att studera om det sker någon vasoaktiv förändring i CCA vid konsumtion av koffein hos unga vuxna. Det var 33 försökspersoner som delades upp i grupper beroende på deras koffeinkonsumtionsvanor och undersöktes med ultraljud. Försökspersonerna hade innan undersökning inte konsumerat koffein på 12 timmar. Undersökningen utfördes innan konsumtion av koffeindryck och 45 minuter efter koffeinkonsumtion. En signifikant skillnad efter konsumtion av koffein påvisades i lågkonsument gruppen (grupp 1) (p.0,06) och högkonsument gruppen (grupp 3) (p=0,05). En positiv korrelation mellan LD innan och efter konsumtion (r=0,955; p <0,01) samt FH innan och efter konsumtion (r=0,393; p <0,01) av koffein kunde påvisas.

Nyckelord: Carotisduplex, Kaffe, Vasoaktiv, CCA.

Bakgrund: Lungcancer och malignt melanom är exempel på två sjukdomar som undersöks med dual-modaliteten positron emission tomography/computed tomography (PET/CT). Vid undersökning med PET/CT erhåller patienten både en stråldos från Flourine-18 (18F) märkt med 2-[18F] fluoro-2-deoxy-D-glucose (18FDG) och från CT-modaliteten. Det finns strålningsrisker med undersökningen som kan uttrycka sig i form av stokastiska skador som exempelvis cancer. Syftet med studien var att jämföra stråldoserna mellan lungcancergruppen (misstänkt eller verifierad) och malignt melanomgruppen genom att beräkna den totala effektiva stråldosen samt redovisa riskerna med PET/CT-undersökningen. Material och metod: Materialet omfattades av parametrar gällande undersökningen och urvalet bestod av 20 patienter från lungcancergruppen respektive malignt melanomgruppen som hämtades från Nuklearmedicin, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping. En retrospektiv metod med kvantitativ ansats användes för genomförandet av studien. Resultat: En signifikant skillnad (p <0,001) mellan sjukdomsgrupperna förekom där lungcancergruppen erhöll 11,95 milliSievert (mSv) och malignt melanomgruppen 6,03 mSv och den procentuella riskökningen av letal cancer var 0,06 % respektive 0,03 %. Slutsatser: Lungcancergruppen erhöll en dubbelt så hög effektiv dos som malignt melanomgruppen. Den effektiva dosen är dock så låg att riskökningen av letal cancer är marginell och nyttan med undersökningen överväger riskerna. 

Det övergripande syftet var att undersöka kommunala riktlinjer för anhöriganställningar tillgängliga på kommunernas hemsidor, dvs regeldokument gällande situationer där en anhörig anställs för att vårda en närstående. Det övergripande syftet har byggts upp utifrån följande tre frågeställningar angående hur kommunerna i Sverige beskriver: 1) vilka situationer som berättigar anhöriganställning, 2) hur det säkerställs att den äldre personen skall få sina behov tillgodosedda samt 3) hur säkerställs den anhöriganställdes rättigheter/välmående?

Det saknas lagstöd för anhöriganställningar som rättighet, och det kommunala självstyret avgör om kommunen erbjuder denna omsorgsform. På senare tid har anhöriganställningar begränsats och förbjudits i flera svenska kommuner, och enligt uppgifter är det cirka 55–65 % av Sveriges kommuner som tillåter anhöriganställningar. Det är mestadels kvinnor med utländsk bakgrund som är anhöriganställda numera, och feministisk omsorgsforskning och media lyfter fram anhöriganställningar som en kvinnofälla och som en risk för integration av invandrare.

I studien inkluderas riktlinjer från totalt 21 kommuner, vilka analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Elo & Kyngäs (2007). De undersökta riktlinjerna hittades från hemsidorna för Sveriges 121 medelstora och stora kommuner (mer än 20 000 invånare). Resultatet har bearbetats med hjälp av feministisk teori (Hirdman 2012).

Resultatet visar att det överlag finns få riktlinjer tillgängliga i Sveriges kommuner och att regelverken skiljer sig åt i de olika kommunerna.  I de riktlinjer som finns är ofta innehållet allmänna eller oklara beskrivningar. En slutsats är därför att många kommuner säkerställer sitt eget handlingsutrymme och ett tolkningsföreträde genom otydliga och allmänt hållna regler i sina riktlinjer. Utifrån ett feministiskt perspektiv kan dessa tolkningsföreträden skapa orättvisa strukturer och skillnader i förutsättningar och villkor för de äldre och för deras anhörigvårdare avseende anhöriganställningar. Slutligen visar resultatet på att de få detaljerade beskrivningarna prioriterar de äldres rättigheter framför de anhöriganställdas. Säkerställandet av de anhöriganställdas rättigheter beskrivs huvudsakligen att ske genom att kontrollera och styra de anhöriganställda. De anhöriganställda är ofta osynliga i riktlinjerna, betraktas som pseudoanställda och hamnar därför mellan stolarna vad gäller stödbehovet (Sand 2010).

Det finns ett starkt samband mellan cigarrettrökning och förekomst av parodontit. Parodontit är dosberoende och minskning av cigarrettrökning eller tobaksstopp har potential att förhindra utveckling av parodontit samt fortsatt progression av redan existerande parodontit.  

Bakgrund: Kosmetik har visat sig påverka protesanvändarnas kroppsuppfattning. Därför spelar tillfredsställelsen av kosmetiken en viktig roll i en protesanvändares mentala hälsa och kroppsuppfattning. Huvuddelen av den kosmetik som finns på marknaden har ett mer naturligt utseende, även om mer futuristiska alternativ har blivit mer vanliga på marknaden. De flesta av de tidigare redovisade studierna har genomförts med hjälp av kvantitativa forskningsmetoder. Det saknas ännu forskning som undersöker erfarenheterna när det gäller kosmetik hos transtibialt amputerade protesanvändare utförda med kvalitativa metoder. Studien förväntas belysa potentiellt oupptäckta områden och faktorer kring patientnöjdhet.

Syfte: Syftet med denna studie är att utforska transtibialt amputerade protesanvändares tillfredsställelse med utseendet på deras kosmetik och få en djupare förståelse för deras erfarenheter av kosmetik.

Metoder: I denna avhandling är ett kvalitativt fenomenologiskt tillvägagångssätt med ett interpretivistiskt förhållningssätt. Erfarenheter från 5 manliga transtibialt amputerade protesanvändare med avseende på proteskosmetik och deras tillfredsställelse med användandet kosmetik undersöktes. Detta genomfördes genom att ha djupgående halvstrukturerade intervjuer som analyserades med ett tematiskt förhållningssätt.

Resultat: I resultaten framkom i huvudsak 5 huvudtema: Tillfredsställelse, kosmetik med naturligt utseende, funktion, svårigheter med material och medvetenhet. Resultaten av dessa teman visade att deltagarna har stora variationer när det gäller erfarenheter och användandet av kosmetik.

Slutsats: Denna studie fann en betydande variation när det gäller tillfredsställelse av utseendet bland ensidiga användare av transtibiala proteser. Likheter inom tillfredsställelse och erfarenhet kunde noteras i deltagarnas respektive åldersgrupper. På grund av att mättnad (saturation) inte uppnåddes helt finns ett forsatt behov av ytterligare studier inom området.

Bakgrund: I samband med en ökad globalisering leder mångkulturella samhällentill fler transkulturella vårdmöten. Den mångkulturella världen gör det nödvändigtför sjuksköterskor att planera vården utifrån en transkulturell omvårdnad. Tidigareforskning visar att sjuksköterskor brister i sin kulturella kompetens. Med kulturellkompetens kan sjuksköterskor bemöta patienter med olika kulturella bakgrunder.Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med olikakulturella bakgrunder.Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Artikelsökning genomfördes iCINAHL, MEDLINE och PsycInfo. Efter kvalitetsgranskningen kvarstod 13 artiklarsom sammanställdes i en matris. Artiklarna analyserades med Fribergs analysmodell.Resultat: Det framkommer tre huvudkategorier i resultatet. Första huvudkategorinär utmaningar i kommunikation med underkategorier språkbarriärer ochsjuksköterskors upplevelser av tolkanvändning. Andra huvudkategorin ärutmaningar i omvårdnadsarbetet med underkategorier kulturella skillnader,fördomar och osäkerhet och omvårdnad av sämre kvalitet. Tredje huvudkategorinär organisatoriska aspekter med underkategorier behov av kunskaper och resursersamt vikten av rutiner. Resultatet visar sjuksköterskors utmaningar vidtranskulturella vårdmöten. Sjuksköterskor uttrycker behov att få resurser som tolkoch kunskaper inom transkulturell omvårdnad.Slutsatser: Transkulturella vårdmöten präglas av svårigheter på grund av språkligabarriärer och kulturella skillnader. Bristen på kulturell kompetens påverkarvårdkvaliteten vid möte med patienter från olika kulturella bakgrunder.

Syfte: Syfte med denna litteraturstudie var att undersöka oral hälsa hos barn och ungdomar med Downs syndrom  

 Metod: Studien är en allmän litteraturstudie där sökningarna genomfördes i databaserna CINAHL, MEDLINE och Dentistry & oral sciences source (DOSS). Vetenskapliga artiklar som svarade på studiens syfte valdes utifrån inklusions- och exklusionskriterier samt relevanta sökord. Resultat: Totalt granskades 22 kvantitativa studier som visade att barn och ungdomar med Downs syndrom hade sämre munhygien, fler orala sjukdomar och bettavvikelser jämfört med barn och ungdomar utan Downs syndrom. De redovisade orala sjukdomarna/ tillstånden var karies, gingivit, parodontit, oral candidos, bettavvikelser, attrition, agenesi och dental erosion. Riskfaktorer som kan påverka utveckling av orala sjukdomar och bettutvecklings störningar var exempelvis munhygienvanor och oralmotoriska faktorer. Slutsats: Barn och ungdomar med Downs syndrom har en ökad risk att drabbas av orala sjukdomar och bettavvikelser. Genom ökad kunskap om den orala hälsan hos barn och ungdomar med Downs syndrom kan tandhygienister arbeta förebyggande och motivera till stöd och omhändertagande för denna riskgrupp.

We used national surveys to study how older persons’ changing household patterns influence the gender balance of caregiving in two countries with distinct household structures and cultures, Spain and Sweden. In both countries, men and women provide care equally often for their partner in couple-only households. This has become the most common household type among older persons in Spain and prevails altogether in Sweden. This challenges the traditional dominance of young or middle-aged women as primary caregivers in Spain. In Sweden, many caregivers are old themselves. We focus attention to partners as caregivers and the consequences of changing household structures for caregiving, which may be on the way to gender equality in both countries, with implications for families and for the public services.

Usually it is women who take care of family members in the home, but with age, gender differences become less pronounced and, from 80 years onwards, there are more men caring for a family member – generally their partner – than women. Social and demographic changes are presenting new challenges for public services. In particular, in two-person households with elderly inhabitants, one of whom is dependent, it is necessary to tackle not only the needs of the dependent partner but also those of the carer partner. For this reason, carer support programmes are needed.

During the simulation, participants experience different degrees of stress and anxiety. It could be described as “Anxiety is like perpetually hearing the enemy music but never seeing the threat”. This study aimed to describe the Emergency Medical Services personnel's feelings of anxiety during simulation. The study had a qualitative design with interviews of 28 participants. The data were analyzed using content analysis. The result shows how the simulation could be perceived as a stage performance in the form of a theatre. The perceived acting was unpleasant and embarrassing due to unfamiliarity to perform. To be scrutinized meant having spectators reviewing ones' performance. It was considered more natural to care for actors than manikins. The interaction and connection with a human, even unconscious, were more natural. To care for a human did not require the imagination to empathize in the simulation.

A common feature of prehospital emergency care are short and fragmentary patient encounters with in­creased demands for efficient and rapid treatment. Crucial decisions are often made, based on the premise of the ambulance staff`s ability to capture the situation instantaneously. The assessment is, therefore, a pre-requisite for decisions about appropriate actions. However, a low exposure to severe trauma cases leads to vulnerability for the ambulance staff, which makes the assessment more difficult. Assessment of severe trauma patients at the scene of accident is difficult and complicated. No trauma scenarios are alike and practical skills, training, and feedback are therefore necessary.

Purpose – The purpose of this paper was to describe firefighters’ experiences of First Response Emergency Care.

Design/methodology/approach – An explorative descriptive design with a qualitative approach. Data was collected through group interviews of 35 firefighters and subjected to qualitative content analysis.

Findings – The results showed that the firefighters’ professional role and their uniform serve as protection against mentally strenuous situations. It is important to protect the dignity of the injured or dead, as well as to protect and safeguard colleagues from the experience of the tragedy of an accident. Having a solid and sterling medical education gives a sense of security when providing emergency care, as well as when caring for the relatives. Debriefing brings thoughts and feelings to the surface for processing and closure. The sense of sadness lingers for those they were unable to save, or the ones that had been dead on arrival or were forgotten.

Originality/value – A firefighter’s work situation is exposed and stressful. The firefighter’s uniform as a mental barrier, colleagues, time to mentally prepare and being allowed to show feelings are factors all needed to cope. It is therefore important to encourage, promote and strengthen the protective role of camaraderie for the firefighter, which can likely be emphasized for other uniform-wearing professions such as police, military and ambulance personell. Being acknowledged for their contribution to other peoples’ lives and wellbeing can confirm the firefighters’ importance.

With simulation, caregivers are given the opportunity to improve their knowledge and skills. With simulation, both theoretical and practical knowledge is taught. With the experiences that simulation creates, critical thinking and better care are developed. Learning through simulation complements the learning that takes place in everyday work and can have a positive effect of the advances of the care profession. The purpose of simulation may vary and different learning theories are used, both based on learning objectives and the purpose of the simulation. The experience gained from simulation prepares caregivers on how similar complex situations can be handled in the future.

Den prehospitala akutsjukvården är ett komplext kunskapsfält som innebär att vårdaren skall kunna bemöta patient och närstående, bedöma skada, sjukdom och den aktuella situationen samt avgöra vilka vårdåtgärder som skall prioriteras.

Patientens lidande kan lindras genom att vårdaren tränar färdigheter i ett prehospitalt kontext. Detta främjar en god och säker vård samt stärker patientens möjligheter till överlevnad.

Resultatet visar på behovet av simulering inom prehospital akutsjukvård. Med simulering lär sig vårdaren att hantera realistiska, dynamiska och komplexa vårdsituationer, vilket skapar kunskaper, färdigheter och erfarenheter av omhändertagande av patient drabbad av högenergitrauma. Simuleringens utformning och miljö skapar förutsättningar för lärandet vilket framkommer i interventionsstudien.

Utifrån resultatet i föreliggande forskning utvecklas en modell för lärande med hjälp av simulering.

Takotsubo can be detected as a kindred disease, predominantly affecting post-menopausal women. By correctly identifying these patients as having an acute heart failure syndrome, the outcome can be favorable.

Purpose - The purpose was to investigate what effect an intervention of low-dose, highfrequencycardiopulmonary resuscitation (CPR) training with feedback for one month wouldhave on professionals’ subjective self-assessment skill of CPR.

Design/methodology/approach - This study had a quantitative approach. In total, 38firefighters performed CPR for two minutes on a Resusci Anne QCPR. They then self-assessedtheir CPR through four multiple-choice questions regarding compression rate, depth, recoil, andventilation volume. After one month of low-dose, high-frequency training with visual feedback,the firefighters once more performed CPR and self-assessed their CPR.

Findings - With one month of low-dose, high-frequency training with visual feedback, the levelof self-assessment was; 87% (n=33) correct self-assessment of compression rate, 95% (n=36)correct self-assessment of compression depth, 68% (n=26) correct self-assessment of recoil and87% (n=33) correct self-assessment of ventilations volume. The result shows a reduced numberof firefighters who overestimate their ability to perform CPR.

Originality/value - With low-dose, high-frequency CPR training with visual feedback for amonth, the firefighters develop a good ability to self-assess their CPR to be performed withinthe guidelines. By improving their ability to self-assess their CPR quality, firefighters can selfregulatetheir compression and ventilation quality.

Purpose

The purpose of this paper is to investigate the effects of the intervention of low-dose, high-frequency cardiopulmonary resuscitation (CPR) training with feedback for firefighters for one month.

Design/methodology/approach

The study had a quantitative approach. Data were collected through an intervention by means of simulation. The data collection consisted of a pre- and post-assessment of 38 firefighter’s CPR performance.

Findings

There was a statistically significant improvement from pre- to post-assessment regarding participants’ compression rates. Compression depth increased statistically significantly to average 2 mm too deep in the group. Recoil decreased in the group with an average of 1 mm for the better. There was a statistically significant improvement in participants’ ventilation volume from pre- to post-assessment.

Originality/value

Prehospital staff such as firefighters, police, and ambulance perform CPR under less than optimal circumstances. It is therefore of the utmost importance that these professionals are trained in the best possible way. The result of this study shows that low-dose, high-frequency CPR training with an average of six training sessions per month improves ventilation volume, compression depth, rate, and recoil. This study concludes that objective feedback during training enhances the firefighters’ CPR skills which in turn also could be applied to police and ambulance CPR training.

Introduction:

Simulation creates the possibility to experience acute situations during nursing education which cannot easily be achieved in clinical settings.

Aim:

To describe how nursing students learn acute care of patients through simulation exercises, based on observation and debriefing.

Design:

The study was designed as an observational study inspired by an ethnographic approach.

Method:

Data was collected through observations and interviews. Data was analyzed using an interpretive qualitative content analysis.

Results:

Nursing students created space for reflection when needed. There was a positive learning situation when suitable patient scenarios were presented. Observations and discussions with peers gave the students opportunities to identify their own need for knowledge, while also identifying existing knowledge. Reflections could confirm or reject their preparedness for clinical practice. The importance of working in a structured manner in acute care situations became apparent. However, negative feedback to peers was avoided, which led to a loss of learning opportunity.

Conclusion:

High fidelity simulation training as a method plays an important part in the nursing students' learning. The teacher also plays a key role by asking difficult questions and guiding students towards accurate knowledge. This makes it possible for the students to close knowledge gaps, leading to improved patient safety.

Aim: To describe how the nurse anaesthetist empowers the patient in the perioperative dialogue. Design: A qualitative descriptive design with interviews with 12 nurse anaesthetist (NA). Method: A hermeneutic text interpretation with a foundation in Gibson's empowerment model. Result: The results highlight Gibson's nursing domain: Helper, Supporter, Counsellor, Educator, Resource Consultant, Resource Mobilizer, Facilitator, Enabler and Advocate. The overall understanding is revealed as a relationship can be built through closeness between the patient and the NA. The NA helps the patient master the situation by talking to and touching the patient. The patient is helped to find their own strengths and to cope with their fears. The patients decide over their own bodies. When the patients do not want to or cope with protecting themselves, the NA protects and represents the patient.

Aim

To practise emergency care situations during the education can be stressful. The aim of this study is to identify factors that cause stress in simulated emergency care.

Design

A descriptive observational study.

Methods

Video recordings (N = 26) subjected to observation with written field notes in turn subjected to interpretive qualitative content analysis.

Results

To assess the patient's condition and decide what measures to take trigger stress reactions. If the students failed to connect the correct and relevant information in the conversation with the physician, the students showed signs of stress. Also, to calculate medication dosages stress the students.

Background

A patient’s survival from cardiac arrest is improved if they receive good quality chest compressions as soon as possible. During cardiopulmonary resuscitation (CPR) training subjective assessments of chest compression quality is still common. Recently manikins allowing objective assessment have demonstrated a degree of variance with Instructor assessment. The aim of this study was to compare peer-led subjective assessment of chest compressions in three groups of participants with objective data from a manikin.

Method

This was a quantitative multi-center study using data from simulated CPR scenarios. Seventy-eight Instructors were recruited, from different backgrounds; lay persons, hospital staff and emergency services personnel. Each group consisted of 13 pairs and all performed 2 ​min of chest compressions contemporaneously by peers and manikin (Brayden PRO®). The primary hypothesis was subjective and objective assessment methods would produce different test outcomes.

Results

13,227 chest compressions were assessed. The overall median score given by the manikin was 88.5% (interquartile range 71.75–95), versus 92% (interquartile range 86.75–98) by observers. There was poor correlation in scores between assessment methods (Kappa −0.051 – +0.07). Individual assessment of components within the manikin scores demonstrated good internal consistency (alpha ​= ​0.789) compared to observer scores (alpha ​= ​0.011).

Conclusion

Observers from all backgrounds were consistently more generous in their assessment when compared to the manikin. Chest compressions quality influences outcome following cardiac arrest, the findings of this study support increased use of objective assessment at the earliest opportunity, irrespective of background.

The aim of this study was to describe specialist ambulance nurse students’ experiences of ethical conflicts and dilemmas in prehospital emergency care. In the autumn of 2015, after participating in a mandatory lecture on ethics, 24 specialist ambulance nurse (SAN) students reported experiences and interpretations concerning conflicts and ethical dilemmas from prehospital emergency care. The text consisted of 24 written critical incidents which were interpreted using hermeneutic text interpretation. The text revealed three themes: Not safeguarding a patient’s body and identity; Not agreeing on the care actions; and Not treating the patient with dignity. The SANs experiences ethical dilemmas and conflict of values when they witness how others violate a patient’s dignity. Discussion and reflection is based on ethical conflicts and dilemmas experienced when students see how caregivers do not safeguard the patient’s body or identity. When caregivers have a conflicting will, it results in patients not being treated in an ethical manner. Also, seeing how caregivers put themselves in a power position over patients is described as an ethical dilemma that students experience when they choose not to intervene.

Background

A common feature of prehospital emergency care is the short and fragmentary patient encounters with increased demands for efficient and rapid treatment. Crucial decisions are often made and the premise is the specialist ambulance nurse’s ability to capture the situation instantaneously. The assessment is therefore a pre-requisite for decisions about appropriate actions. However, the low exposure to severe trauma cases in Sweden leads to vulnerability for the specialist ambulance nurse, which makes the assessment more difficult. Our objective was to describe specialist ambulance nurses’ perceptions of assessing patients exposed to severe trauma.

Methods

This study had a phenomenographic approach and was performed in 2011 as an interview study. 15 specialist ambulance nurses with a minimum of 2.5 years of experience from praxis were included. The analysis of data was performed using phenomenography according to Marton.

Results

The perceptions of assessing patients exposed to severe trauma were divided into: To be prepared for emergency situations, Confidence in one’s own leadership and Developing professional knowledge.

Conclusions

This study reveals that the specialist ambulance nurse, on the scene of accident, finds the task of assessment of severe trauma patients difficult and complicated. In some cases, even exceeding what they feel competent to accomplish. The specialist ambulance nurses feel that no trauma scenarios are alike and that more practical skills, more training, exercise and feedback are needed.

BACKGROUND: Ethics and dignity in prehospital emergency care are important due to vulnerability and suffering. Patients can lose control of their body and encounter unfamiliar faces in an emergency situation.

OBJECTIVE: To describe what specialist ambulance nurse students experienced as preserved and humiliated dignity in prehospital emergency care.

RESEARCH DESIGN: The study had a qualitative approach.

METHOD: Data were collected by Flanagan's critical incident technique. The participants were 26 specialist ambulance nurse students who described two critical incidents of preserved and humiliated dignity, from prehospital emergency care. Data consist of 52 critical incidents and were analyzed with interpretive content analysis.

ETHICAL CONSIDERATIONS: The study followed the ethical principles in accordance with the Declaration of Helsinki.

FINDINGS: The result showed how human dignity in prehospital emergency care can be preserved by the ambulance nurse being there for the patient. The ambulance nurses meet the patient in the patient's world and make professional decisions. The ambulance nurse respects the patient's will and protects the patient's body from the gaze of others. Humiliated dignity was described through the ambulance nurse abandoning the patient and by healthcare professionals failing, disrespecting, and ignoring the patient.

DISCUSSION: It is a unique situation when a nurse meets a patient face to face in a critical life or death moment. The discussion describes courage and the ethical vision to see another human.

CONCLUSION: Dignity was preserved when the ambulance nurse showed respect and protected the patient in prehospital emergency care. The ambulance nurse students' ethical obligation results in the courage to see when a patient's dignity is in jeopardy of being humiliated. Humiliated dignity occurs when patients are ignored and left unprotected. This ethical dilemma affects the ambulance nurse students badly due to the fact that the morals and attitudes of ambulance nurses are reflected in their actions toward the patient.

Introduction. We focus on trauma care conducted in the context of a simulated traumatic event. This is in this study defined as a four-meter fall onto a hard surface, resulting in severe injuries to extremities in the form of bilateral open femur fractures, an open tibia fracture, and a closed pelvic fracture, all fractures bleeding extensively. 

Methods. The simulated trauma care competence of 63 ambulance nurses in prehospital emergency care was quantitatively evaluated along with their perception of their sufficiency. Data was collected by means of simulated trauma care and a questionnaire. 

Results. Life-saving interventions were not consistently performed. Time to perform interventions could be considered long due to the life-threatening situation. In comparison, the ambulance nurses’ perception of the sufficiency of their theoretical and practical knowledge and skills for trauma care scored high. In contrast, the perception of having sufficient ethical training for trauma care scored low. 

Discussion. This study suggests there is no guarantee that the ambulance nurses’ perception of theoretical and practical knowledge and skill level corresponds with their performed knowledge and skill. The ambulance nurses rated themselves having sufficient theoretical and practical knowledge and skills while the score of trauma care can be considered quite low.

Background

Simulation participants are not dependent on learning during an actual clinical situation. This allows for a learning environment that can be constructed to meet the knowledge and experience needs of the participant. Simulations in a prehospital emergency are an ideal way to address these needs without risking patient safety.

Method

Nurses in prehospital emergency care (n = 63) participated in simulation interventions. During the simulation, the performed trauma care was assessed in two groups of participants with different frequency of simulation.

Results

Several statistically significant differences and clinical improvements were found within and between the groups. Differences were noted in specific assessments, examinations, care actions, and time from assessment to action.

Conclusion

The result suggested that repeated simulation may contribute to a clinical improvement in trauma care, and more frequent simulation may led to even greater improvements.