Filmer skapar en historisk värld för dess åskådare. Att skapa en historisk värld är ett sätt

att göra historia, detta utifrån samtidens ideologi, politik och kultur. Med denna uppsats

undersöks fyra filmer om hur terroristorganisationerna IRA och RAF framställs, detta

för att synliggöra den samtida diskursen under 1970- och 1990-talet då filmerna är

producerade. Filmerna om IRA är; Hennessy (1975) och Some Mother’s Son (1996),

filmerna om RAF är; The Third Generation (1979) och Den Demokratiske Terroristen

(1992). Filmerna analyseras utifrån en textuell, kontextuell och sociohistorisk nivå. Den

textuella nivån bygger på en strukturalistisk analys av hur terroristorganisationerna

identifieras av oss åskådare, och den kontextuella nivån bygger i sin tur på en

diskursanalys av hur filmerna speglar sin samtid. Vidare bygger den sociohistoriska

nivån på en ideologiteori, för att vidare analysera huruvida filmerna förhåller sig med

den rådande hegemonin eller förhåller sig till anti-hegemoniska idéer av samtiden. I

resultatet finnes skillnader mellan de två filmerna om IRA, där filmen från 1970-talets

förhåller sig kritiskt till organisationen, samtidigt som filmen från 1990-talet förhåller sig

positiv till organisationens mål. Vad gäller filmerna om RAF förhåller sig båda filmerna

sig snarare neutralt till organisationen, samtidigt som en förståelse visas gällande

organisationens syfte. Dessa två filmer visar snarare en tydligare kritik till den samtida

politiken i Västtyskland. Våldet är ett återkommande tema i samtliga filmer, där det både

romantiseras men dessutom polariserar filmernas karaktärer mellan ond och god.