Detta är en historiedidaktisk studie som huvudsakligen använder sig av begreppen historiekultur och historiebruk. Syftet är att undersöka hur minnet av Engelbrekt Engelbrektsson har brukats i historiekulturen under perioden 1832-1935. Källmaterialet består av fyra tal hållna vid fyra separata statyinvigningar, ett historiskt skådespel, två avhandlingar och sex populärvetenskapliga texter. Detta källmaterial har sedan grovsorterats in itre historiekulturella dimensioner nämligen den estetiska, politiska och kognitiva dimensionen. Dessa historiekulturella dimensioner utgör uppsatsens metodologiska ansats. Den teoretiska ansatsen består av en typologi av begreppet historiebruk med vilket källmaterialet blir komparativt överskådligt och hanterbart. Med hjälp av denna typologi bestående av tio olika bruk har källmaterialet analyserats.Studien kommer fram till att Engelbrekt har brukats på en mängd olika sätt inom de tre dimensionerna. Framförallt har han brukats ideologiskt, demokratisk-ideologiskatoch national-ideologiskt av flera författare och ideologiska inriktningar. Tolkningsutrymmet tycks vara mycket stort när det kommer till Engelbrekt, vilket troligtvis går att härleda till de begränsade och fragmenterade källorna som finns om honom. Detta har gjort det möjligt för många olika ideologier att fylla honom med ideologiskt stoff. Liknelser kan här dras med samtida historiska personer med Engelbrekt som till exempel Jan Hus och Jeanne d´Arc, vilka på ett likande sätt har brukats i liknande syften.