Hur bör gymnasielärare i samhällskunskap bemöta konspirationsteorier? Gymnasieskolans styrdokument ger ett flertal generella riktlinjer för hur en lärare ska bedriva sitt arbete. En lärare förväntas bland annat bedriva sin undervisning med utgångspunkt i såväl vetenskaplighet, som i demokrati och värdegrund. När en elev i en klassrumssituation argumenterar för en konspirationsteori kan det innebära en utmaning för läraren på alla dessa punkter. I den här studien undersöks hur sex lärare på gymnasienivå resonerar kring bemötandet av konspirationsteorier och styrdokumenten. Studien innefattar intervjuer med lärare från både yrkesförberedande och studieförberedande gymnasier, samt från vuxenutbildningen på gymnasienivå. Studien jämför också lärarnas känslor och strategier med aktuell forskning om konspirationsteorier. De två teoretiska utgångspunkterna för studien är det fenomenografiska perspektivet samt det närbyråkratiska perspektivet på implementering av styrdokument. Därmed är lärarnas friutrymme på många sätt i centrum. Resultatet visar att lärarna ser konspirationsteorier som ett pedagogiskt verktyg, som ett hot, som en positiv skepticism, som en del av yttrandefriheten och som ett ansvar att bemöta. Utifrån en diskussion om resultatet i relation till styrdokumenten och aktuell forskning presenteras en sammanfattning och slutsats där lämpliga sätt att bemöta konspirationsteorier i en klassrumssituation lyfts fram. Resultatet befäster också tidigare studier som visat att lärare i sin roll som tjänstemän med friutrymme agerar på ett tämligen snarlikt vis.