Gymnasiereformen Gy11 genomfördes hösten 2011 med fem introduktionsprogram för de elever som inte är behöriga till de ordinarie nationella programmen. Syftet med studien är att belysa hur introduktionsprogrammens verksamhet har organiserats vid två gymnasieskolor, samt de beskrivningar som finns av eleverna hos personalen. Artikeln består av två fallstudier där personal har intervjuats med semi-strukturerade intervjuer och dokument har studerats. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionism. Studien visar att skolorna håller på att utveckla organisationen, men att det ännu återstår en hel del att göra. Att kombinera teori med praktik ses ofta som en framkomlig väg för många elever. Samtliga deltagare betonar vikten av engagemang, närhet och goda relationer till eleverna för att få dem att växa som människor och stärka elevernas identitet.

Upper Secondary School Reform, Gy11, was carried out in autumn 2011 with five introductory programs for those students who were not authorized to mainstream national programs. The purpose of the study is to illustrate how the introductory programs have been organized at two upper secondary schools, and how the students are described by the staff. The article consists of two case studies where staff has been interviewed with semi-structured interviews, and documents have been studied. The theoretical starting point is social constructionism. The study shows that schools are developing the organization, but there is still a lot to do. Combining theory with practice is often seen as a viable option for many students. All participants stress the importance of commitment, proximity and good relations to make them grow as people, and to work to strengthen the students’ identity.