I artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet Europakonventionen och i artikel 50 EU:s rättighetsstadga regleras dubbelprövningsförbudet, principen om ne bis in idem. Det innebär att en person inte får bli prövad eller straffad två gånger för samma brott. I svensk rätt tillämpas dock ett system där den skattskyldige både kan påföras skattetillägg och dömas för skattebrott då han har lämnat en oriktig uppgift i sin deklaration. Detta har ansetts förenligt med Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga då skattetillägget ansetts vara en administrativ avgift. Huruvida detta strider mot dubbelprövningsförbudet har diskuterats flitigt i både praxis från domstolarna och i doktrin. HD har dock NJA 2013 s. 502 fastställt att det svenska systemet med dubbla förfaranden inte längre kan anses förenligt med artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet Europakonventionen och i artikel 50 EU:s rättighetsstadga.

Med anledning av detta har regeringen kommit med en proposition om att införa en spärreglering och ett samlat sanktionsförfarande för att på så sätt ändra det svenska systemet så att det inte längre strider mot Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga. I propositionen föreslås att även parallella förfaranden ska förhindras, vilket även HD ansåg i sin dom. Dock har det genom Europadomstolens praxis inte varit helt tydligt ifall dubbelprövningsförbudet även förhindrar parallella förfaranden. Syftet med denna uppsats är alltså att utreda om det gör det.

Efter att ha granskat praxis ifrån Europadomstolen och EU-domstolen kan det konstateras att artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet Europakonventionen och artikel 50 i EU:s rättighetsstadga inte utgör ett skydd mot lis pendens. Parallella förfaranden är förenligt med dubbelprövningsförbudet, dock sker en överträdelse i de fall då det ena förfarandet inte avslutas efter att det andra förfarandet meddelat ett slutligt beslut.

Article 4 of the Seventh Additional Protocol of the European Convention and Article 50 of the EU Charter of Fundamental Rights stipulates the principle of ne bis in idem. It means that a person may not be tried or convicted twice for the same crime. In Swedish law, however, a system where the taxpayer can both be imposed penalties and convicted of tax crimes is at hand. This has been considered compatible with the European Convention and the EU Charter of Fundamental Rights as tax surcharge was regarded as an administrative fee. Whether this is contrary to the double examination prohibition has been discussed extensively in both the courts and in literature. The supreme court, however, in NJA 2013 p. 502 established that the Swedish system of dual procedures can no longer be regarded as compatible with Article 4 of the Seventh Additional Protocol of the European Convention and Article 50 of the EU Charter of Fundamental Rights.

For this reason, the government has proposed a locked-regulation and a single sanctioning procedure to modify the Swedish system so that it no longer conflicts with the European Convention and the EU Charter of Fundamental Rights. It is proposed that parallel proceedings should be avoided, as the Supreme Court has considered in its judgment. However, the European court has not been entirely clear whether the double examination prohibition also prevents parallel proceedings. The purpose of this paper is therefore to investigate if it does.

After reviewing the case law of the European Court and the European Court of Justice it can be noted that Article 4 of the Seventh Additional Protocol of the European Convention and Article 50 of EU Charter of Fundamental Rights not constitute a safeguard against lis pendens. Parallel proceedings are compatible with the double examination prohibition, however, is made an offense in cases where the first procedure is not ended after the second procedure announced a final decision.