Telefonrådgivning som företeelse har utvecklats under många år och är numera en stor del av distriktssköterskans arbete på vårdcentral. Kommunikationen med den vårdsökande personen har en viktig betydelse för hur samtalet utvecklas. Syftet med denna studie var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av telefonrådgivning på vårdcentral. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med elva telefonsjuksköterskor. Analysen utfördes med kvalitativ innehållsanalys och resulterade i fyra kategorier; samspel och bemötande, faktorer av betydelse för bedömningen, etiska aspekter och organisation och arbetsmiljö. Deltagarna i studien uttryckte vikten av aktivt lyssnande som en faktor för att skapa en god kommunikation och en förutsättning för att kunna göra korrekta bedömningar av de vårdsökandes symtom. Telefonsjuksköterskan behövde göra medvetna prioriteringar då läkartiderna ofta var för få. Studien visar att det är en utmaning att arbeta med telefonrådgivning. Klinisk erfarenhet ger viktig kunskap i frånvaro av synintryck. Självdiagnostisering via internet är en allt vanligare företeelse.  Kommunikationen med den vårdsökande är det enda redskap telefonsjuksköterskan har för att skapa sig en bild av problemet. Då telefonrådgivning är en stor del av distriktssköterskans arbete på vårdcentral bör kommunikation och samtalsteknik ges större utrymme i utbildningar.

Telephone nursing is a service which has been developed over many years and is now a major part of district nurses’ work at health centers. Communication with the caller has an important impact on how the conversation develops. The purpose of this study was to elucidate the district nurses’ experiences of telephone counseling at health centers. Semi structured interviews were conducted with eleven telenurses. The analysis was performed using qualitative content analysis and resulted in four categories; interaction and response, factors relevant to the assessment, ethical aspects and organization and work environment. Participants expressed the importance of active listening as a factor in creating good communication and a prerequisite for the ability to make accurate assessments of the callers’ symptoms. Telenurses needed to make conscious priorities in lack of enough doctors’ appointments. The result concludes that working with telephone counselling is challenging. Clinical experience provides important knowledge in the absence of visual input. Self-diagnosis via the internet is becoming increasingly common. Communication with the caller is the only tool the telenurse has to assess the problem. As telephone counseling is a big part of district nurses’ work, communication and conversation techniques should be given more educational attention.