För att skapa mening genom skrift och andra uttrycksformer är förundran, tolkning och dialog av vikt. Det senare förutsätter en syn på elever som talande, medskapande och berättande inom ständigt pågående tolkningsprocesser. Tolkningsprocesser kan ta sin utgångspunkt i olika erfarenheter och upplevelser och kan gestaltas eller framställas på nytt i någon uttrycksform. I denna artikel resoneras kring villkor för meningsskapande. Därefter beskrivs ett undervisningssammanhang över två lektioner där detta prövas. I detta fall elevers måleri- och bildskapande vidare mot eget berättande i skrift.