This study aims to examine how professionals in the field of foster care works with recruitments, assessment and education of family homes for unaccompanied children. The intention is to find out in case there are specific needs that justify specific approach to ensure that the child's best interests are indicative and satisfied. The survey was conducted based on a qualitative method and empirical data gathered through semi-structured interviews with employees in the social services. The result shows that there is a need for more and specific education for families receiving unaccompanied children. It is motivated by the needs and conditions that are often common for this group. Remarkable in this study is the situation that emerge around unaccompanied children placed in the network, which are described here as network families. Despite finding that they do not take part of the education for the second family is obligatory. The front will also need more and clearer guidelines about the investigation process in relation to network families, as the respondents believes that neither the law, assessment procedure or basic demands tailored to this group.

Studien syftar till att undersöka hur professionella inom området familjehemsvård arbetar med rekrytering, utredning och utbildning av familjehem inför mottagandet av ensamkommande barn. Avsikten är att ta reda på i fall det finns särskilda behov som motiverar specifika tillvägagångssätt för att säkerställa att barnets bästa blir vägledande och tillgodoses. Undersökningen har genomförts utifrån en kvalitativ metod och empirin har inhämtats genom semistrukturerade intervjuer med familjehemssekreterare och socialsekreterare. En gemensam efterfrågan visade sig vara anpassad utbildning för familjehem som tar emot ensamkommande barn. Det motiveras med de behov och förutsättningar som barnen ofta har gemensamt. Det mest utmärkande resultatet i denna studie är de brister professionella vittnar om då det kommer till barn som placeras i sitt nätverk, vilka här benämns som nätverksfamiljer. Bristerna består i för lite resurser samt otillräckliga regelverk och rutiner runt utredningsprocessen. Det framkom också att nätverksfamiljer inte tar del av den utbildning som för andra familjehem är obligatorisk. Respondenterna menar att varken lagstiftning, utredningsförfarande eller grundkrav är anpassade efter denna grupp. Det ställer höga krav på den enskilde respondenten då det är där de svåra besluten ofta hamnar.