Sammanfattning

Bakgrund: Prostatacancer är den mest förekommande cancerformen hos män i Sverige, vilket innebär att det finns många närstående till män med prostatacancer i sjukvården. Sjuksköterskor behöver därför kunna bistå med hjälp och stöd under sjukdomstiden.

Syfte: Att beskriva närståendes erfarenheter av att leva med en partner som drabbats av prostatacancer.

Metod: En litteraturöversikt baserad på kvalitativ data med induktiv ansats valdes. Resultatet baserades på elva originalartiklar som har kvalitetsgranskats samt analyserats utifrån Fribergs femstegsmodell.

Resultat: Dataanalysen genererade fyra huvudkategorier. I En gemensam resa framkom det att beslut var ett delat ansvar och att få och ge stöd var av stor vikt. I Att försöka kontrollera vardagen beskrivs de känslomässiga reaktioner som fanns hos närstående samt deras förmåga att hantera vardagen. Behov av kunskap visade att majoriteten av de närstående uttryckte ett kommunikations- och informationsbehov. I Förändringar i relationer framkom de relationella förändringar paren tvingades möta i samband med sjukdomen.

Slutsats: Närstående har individuella behov som mer kommunikation, information samt stöd som behöver tillfredsställas av sjuksköterskeprofessionen eller vårdpersonal, vilket innebär att sjukvården har en stor roll att spela i de närståendes liv.

Summary

Background: Prostate cancer is the most common form of cancer to afflict men in Sweden, many of whom have a partner. For this reason, the nurses need to provide council, help and support during the course of the disease.

Purpose: To describe next of kin’s experiences living with men suffering from prostate cancer.

Method: A review based on qualitative data with an inductive approach. The result was based on eleven peer reviewed original articles that had also been analyzed in accordance with Fribergs five step model.

Result: The data analysis generated four main categories. In A common journey, it appeared that choices were a shared responsibility and to receive and give support were of great importance. In Attempting to control every-day life the emotional reactions of those next of kin and their capability to manage their every-day lives are described. The need for knowledge showed how the majority of those next of kin expressed a need for communication and information. Changes in relations showed the relational changes couples had to undergo in connection to the disease.

Conclusion: From the result it can be concluded that the needs described by next of kin to men with prostate cancer ought to be appeased by the nursing profession. The result shows that men suffering from the disease are in need of increased communication with nursing professionals as well as support and information. This means that the health care system have a big role to play in the lives of those next of kin to the individual requiring medical care.