Delaktighet är ett begrepp som är av stor betydelse i den dagliga verksamheten i skolan. Det är viktigt att få tillhöra och vara del av en kontext. Syftet med denna fallstudie är att upptäcka och förstå hur pedagoger erbjuder barn delaktighet i förskoleklass och på fritidshem. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande och har en etnografisk ansats. Metoder som använts är videoobservationer samt intervjusamtal med barn för att synliggöra hur pedagoger erbjuder delaktighet för att främja lärande. Resultatet visar att delaktighet förekommer till stor del och att det gäller att synliggöra och sätta ord på det som sker. Barn som hittat strategier agerar pedagogiska ledare i en arbetsuppgift eller ett legobygge och får med sig de barn som ännu inte funnit dessa strategier. På detta sätt kan pedagoger använda barns sociala kompetens i olika lärandesituationer. Genom att pedagoger är lyhörda för barnens behov och använder miljön för att skapa en kontext där varje barn får känna sig viktig för någon möjliggörs delaktighet. Vår slutsats är att pedagogers kompetens och engagemang är viktigt för att barn ska få möjlighet att vara delaktiga och kunna delta på egna villkor, oavsett behov. Men även ickeverbal kommunikation och kunskap om betydelsen av kamrater, den fysiska miljön och grupprocesser möjliggör delaktighet. Genom att pedagoger använder den kunskapen kan delaktighet möjliggöras på ett mer medvetet sätt.