I sambolagen behandlas de rättigheter och skyldigheter som enligt lag följer för enskilda som väljer att ingå i ett samboförhållande. Härav följer också vad som i lagens mening avses med begreppet sambor, samt när två parter upphör att vara sambor enligt lagen. Reglerna kring samboförhållandets upplösning påverkar parternas rätt till fast egendom. Enligt 2 § SamboL anses ett samboförhållande upplöst då parterna har flyttat isär. Om ett samboförhållande inte anses upplöst kan parterna inte heller upprätta ett giltigt bodelningsavtal. Det ligger till grund för beviljandet av lagfart för den part som genom bodelning ska erhålla fast egendom. Många samboförhållanden upphör i dagens samhälle, men parterna har inte möjlighet att i praktiken flytta isär då det kan vara svårt att skaffa bostad. Handläggare på inskrivningsmyndigheten fått instruktionen om att ärenden, där ett sambobodelningsavtal ligger till grund för lagfart, ska bedömas från fall till fall.

Det konstateras att sambolagens bestämmelser är tydliga vad gäller tidpunkten för samboförhållandets upphörande. Däremot öppnas i förarbetena upp för en vidare tolkning av 2 § SamboL och det anförs att även om bestämmelsen är avsedd att vara uttömmande kan det inte helt uteslutas att ett samboförhållande kan ha upphört på annat sätt än som föreskrivs i lag. Här behandlas därför vad som gäller för sambobodelning och möjligheterna för sambor att ingå avtal om bodelning innan förhållandet har upphört. För att ge en bild av hur ett bodelningsavtals giltighet påverkas redogörs för fastighetsrätten och det framhålls att beviljandet av lagfart för en sambo är beroende av avtalets giltighet.

Det ifrågasätts därför huruvida det finns ett behov av förtydligande av det nuvarande rättsläget samt en enhetlig lösning på problemet, inte minst med hänsyn till rättssäkerheten vid handläggning av myndighetsärenden.