Intrångsundersökningsreglerna används av rättighetsinnehavare av immateriella rättigheter för att eftersöka information eller handlingar hos en misstänkt intrångsgörare i jakt på bevis för intrångets existens. Om det finns risk för att informationen till exempel kan komma att undanröjas av den misstänkta intrångsgöraren, vilket ofta torde vara fallet, får en intrångsundersökning beviljas utan dennes hörande.

Vid en intrångsundersökning finns det en risk att överskottsinformation kommer sökanden tillhanda. Denna överskottsinformation kan i vissa fall utgöra motpartens företagshemligheter. Vid skyndsamma situationer kan därför rättssäkerheten för företagshemlighet ifrågasättas.

Denna risk har i praktiken visat sig vara påtaglig, främst vid situationer utan motpartens hörande. Beviskravet har varit enkelt att nå upp till och domstolarnas bedömningar i de enskilda fallen ineffektiva. Ett utökat skydd behövs därför för företagshemligheter. En ändring av beviskravet torde inte anses rimlig. En möjlig lösning är att istället ge domstolarna mer ledning i hur deras bedömningar ska göras, men detta riskerar att leda till komplexa, detaljstyrda situationer som motverkar intrångsundersökningens syfte.

Intrångsundersökning saknar motsvarighet vid angrepp mot företagshemligheter. Sökanden har i praxis dock kunnat göra gällande att dennes företagshemligheter omfattas av ett immaterialrättsligt skydd och sedan använda bevisningen från intrångsundersökningen för att bevisa ett angrepp på sina företagshemligheter. På så vis har sökanden tillåtits kringgå det faktum att någon bevissäkringsåtgärd inte finns i lagen om skydd för företagshemligheter.

Det tycks således finnas brister i lagstiftningen som leder till sämre förutsebarhet och rättssäkerhet vid angrepp mot företagshemligheter och ett behov av att åtgärda detta. En bevissäkringsåtgärd borde därför införas för sådana situationer.

The Swedish infringement investigation rules are used by an intellectual property rights holder to preserve evidence of the alleged infringement and can be used prior to the other party’s hearing in urgent situations. During an infringement investigation there is a risk that excess information is revealed to the claimant which may consist of the other party’s undisclosed information. In situations prior to the other party’s hearing, the legal certainty can be questioned.

This risk has proved to be palpable, especially in situations prior to the other party’s hearing. The level of proof needed for the claimant has been deemed easy to fulfil, and the case-by-case protection assessments of the courts ineffective. An extended protection is thus needed. Changes to the level of proof should not be deemed plausible. Instead, a possible solution is to give the courts more guidance as to how to assess and provide protection in the individual case. This could, however, lead to complex, micromanaged cases which might prevent the purpose of the infringement investigation.

Infringement investigation lacks a counterpart in situations where undisclosed information is infringed. The claimant has in practice, nevertheless, been able to assert that the undisclosed information has enjoyed protection as an intellectual property right and has then been able to use the results of an infringement investigation to prove the infringement in his undisclosed information. Thusly, the claimant has been able to circumvent the fact that the law did not provide for such a measure protecting the undisclosed information.

Deficiencies thus appear to exist in the law which leads to a decreased predictability and legal protection from infringements in undisclosed information. As there is a need for this, a measure for preservation of evidence should therefore be introduced for such situations.