Syftet med uppsatsen är att undersöka lärares föreställningar om sitt uppdrag att främja elevers metakognitiva förmåga och hur de beskriver att de arbetar för att lära elever att lära sig själva.
I undersökningen användes fokusgruppssamtal med sammanlagt sex grundskolelärare. Då samtalen var genomförda transkriberades och sammanställdes de. Resultatet visar att lärarna beskriver uppdraget som svårt och komplicerat men att metakognition genomsyrar stora delar av undervisningen. Några av lärarna är väl medvetna om vad begreppet metakognition innebär medan andra har en vag uppfattning om vad det är. I resultatet framträder två sätt att se på elevers utvecklande av metakognitiva förmågor. Med det ena synsättet ligger ansvaret till största del på eleven själv och det finns en förväntan att förmågan ska växa fram. Med det andra synsättet ser lärarna sin egen roll som en avgörande faktor för att eleverna ska utveckla metakognitiva förmågor. Samtliga lärare ger konkreta exempel på hur de arbetar för att eleverna ska få syn på sitt lärande men de lyfter också kritiska aspekter med att arbeta metakognitivt.