På sociala nätverkssidor tillåts användarna att presentera sig själva. Sociala medier ger användarna möjlighet att styra och kontrollera sin presentation på ett annat vis än hur presentationen kan styras i ansikte-mot-ansikte situationer. De sociala medierna tenderar dock att rikta sig till en bredare publik i jämförelse med den interpersonella situationen. Således måste användarna på de sociala medierna ge en konsekvent bild av sig själva för att inte ge en annorlunda självpresentation än den som har givits offline. Hur presentationer online skiljer sig från varandra har nyligen börjat studeras. Exempelvis finner vi en kartläggning om hur Facebook skiljer sig från LinkedIn i användarnas sätt att presentera sig. Fältet efterfrågar dock mer forskning som undersöker enskilda medier för att se om man i det valda mediet har mindre eller större tendenser till att skilja mellan presentationen online respektive offline. Utefter detta har vi identifierat studiens forskningslucka då vi konstaterat att det saknas forskning om hur vi presenterar oss på Instagram. Studiens syfte är att undersöka sociala mediers betydelse för människors självpresentation.

Vi valde att tillämpa en kvalitativ metod. Vi genomförde semistrukturerade samtalsintervjuer med sex deltagare. Samtalsintervjun utgjorde den interpersonella offlinepresentationen som därefter jämfördes med onlinepresentationen, vilket utgjordes av deltagarnas instagraminnehåll. Studiens teoretiska ramverk behandlar publikanpassning och tre olika former av missrepresentation: idealisering, uteslutande av demografiska aspekter samt ett ogiltigt självkoncept. Vi har via innehållsanalyser letat efter just dessa fenomen.

Studiens resultat visar att självpresentationen på Instagram är ytterst begränsad och dessutom uteslutande av fullständiga kontexter. Vi finner ingen påtaglig publikanpassning utan finner snarare att användarna utgår ifrån att deras följare, publik, är väl insatta i deras liv och därmed förstår den fullständiga kontexten som är utesluten i en uppladdad bild. Resultatet visar också att de tre formerna av missrepresentation inte går att tillämpa på Instagram som socialt medium trots att vi finner små tendenser av idealiserande. Idealiserandet beror antagligen främst på Instagrams tekniska utformning. 

At social networking sites, the users are allowed to present themselves. Social media are providing the users with opportunity to control their presentations in a way that is not possible in face-to-face communication. The difference, when it comes to audience, is that the social media sites are tending to speak to a much wider audience than interpersonal situations. This leads to that the users have to communicate a consistent self presentation so that the online presentation will match the presentation given in offline situations. How online and offline presentations differs from each other is a relatively new subject. New studies show how Facebook’s and LinkedIn’s users are presenting themselves differently in these different kinds of mediums. Still, the field of communication and social media are requesting more research on how single mediums tend to differ in the presentation in contrast to the presentation which takes place in real life. Through this, and the fact that Instagram is an unexplored medium, were we able to identify this studies purpose, which is to investigate and create an understanding of the significance that social media has on self presentation.

We used a qualitative approach in this study. We executed semi-structured interviews with six participants, which came to be treated as offline presentations of the participants lives. This presentation where later compared with content analysis to the participants Instagram profile. The theoretical framework of this study discusses audience accommodations and three different forms of misrepresentation online: idealizing, exclusion of demographic aspects and an invalid concept of the self.

The result of the study shows that the self presentation on Instagram is highly limited and excluding of surrounding contexts. We do not find any substantial audience adjustment but instead that Instagram users tend to presuppose that their audience are well aware of their life and therefor are aware of the full context. The result also shows that the three forms of misrepresentation online cannot be applied on Instagram even if we see some tendency of idealizing.