För en icke-finansiell värdepappersrörelse föreligger det en ovisshet avseende hur, när och på vilket sätt en gränsdragning mellan handel med- och förvaltning av värdepapper ska företas. Problematiken grundar sig i att en värdepappersrörelses värdepapper presumeras utgöra lagertillgångar istället för, som i normalfallet, kapitaltillgångar. För en icke-finansiell värdepappersrörelse, dvs. ett bolag som huvudsakligen handlar med värdepapper för egen räkning, yttrar sig gränsdragningsproblematiken t.ex. då bolaget även företar riskkapitalistinvesteringar. Frågan som uppkommer vid en sådan blandad verksamhet är således om riskkapitalistinvesteringarna ”smittas” av rörelseverksamheten eller om de kan, separat, klassificeras som kapitaltillgångar i form av näringsbetingade andelar.

Genom en analys av förarbeten och rättspraxis kan det klargöras att innehav i dotter- och intressebolag samt innehav som betingas av organisatoriska skäl skatterättsligt ska klassificeras som kapitaltillgångar. Det föreligger dock en osäkerhet avseende när kravet på organisatoriska skäl ska anses uppfyllt, vilket ytterligare försvårar en bedömning. För innehav som inte betingas av organisatoriska skäl har det genom rättspraxis utarbetats ett flertal bedömningsgrunder, kriterier, vilka ska ligga till grund för en bedömning avseende om en värdepappersrörelses innehav skatterättsligt ska anses utgöra en lager- eller en kapitaltillgång. Vidare har det framkommit att en bedömning ska ske in casu. Det har i rättspraxis däremot inte utarbetats någon enhetlig linje för hur kriterierna ska tillämpas vid en helhetsbedömning. Ur en icke-finansiell värdepappersrörelses perspektiv torde dock ett långsiktigt innehav, en avsaknad av varaktig och regelbunden handel och en skillnad i omfattningen av innehaven tyda på att värdepapperna utgör kapitaltillgångar vilka kan komma att klassificeras som näringsbetingade andelar.

Avslutningsvis kan det dock konstateras att den rådande osäkerheten avseende komplexiteten och avsaknaden av tydliga riktlinjer som fastställer hur en gränsdragning mellan värdepappershandel och värdepappersförvaltning bör företas medför att icke-finansiella värdepappersrörelser inte bara spekulerar i värdepapper utan även i den skattemässiga klassificeringen av dess tillgångar.