Ett dödsbo anses vara en juridisk person i svensk rätt. Dödsbodelägarna förvaltar dödsboet gemensamt och företräder det mot tredje man, 18 kap 1 § ÄB. Bouppteckningen är legitimationshandling i enlighet med 18 kap 4 § ÄB. Syftet med denna uppsats är att utvärdera bouppteckningens funktion som legitimationshandling för dödsboet mot bakgrund av gällande rätt.

I bouppteckningen ska samtliga som kan anses vara dödsbodelägare och efterarvingar anges, men det uppställs inget krav på att bouppteckningen ska utvisa vilka av de upptagna personerna som är dödsbodelägare. Frågan om vilka som är rätt dödsbodelägare behöver inte heller vara avgjord när bouppteckningen upprättas. Det faktum att det saknas sådana krav påverkar bouppteckningen som legitimationshandling negativt. En andel i ett dödsbo kan också överlåtas när som helst under den tid då boutredningen pågår. En överlåtelse av en andel får till följd att dödsbodelägarkretsen förändrats. När överlåtelsen sker efter bouppteckningensförrättningen finns det inte någon möjlighet att upprätta och registrera en ny bouppteckning. Avsaknaden av en sådan möjlighet påverkar också bouppteckningen som legitimationshandling negativt.

Rättsläget kan inte anses vara tillfredsställande ur delägarnas och omsättningens perspektiv. I denna uppsats illustreras flera svårbedömda frågor som kan uppkomma i samband med delägarkretsen i ett dödsbo. En person blir automatiskt delägare och kan därför inte förutsättas ha några kunskaper inom området. Tredje man kan inte heller förutsättas ha nödvändiga kunskaper om arvsrätten. Ändamålet med reglerna bör vara att tillgodose delägarnas och tredje mans intressen eftersom det är dessa personer som berörs av rättsläget i praktiken. Med anledning av att reglerna inte tillgodoser dessa ändamål anser författaren att reglerna bör reformeras.