Den här studiens syfte är att med hjälp av kvalitativa intervjuer med elever i årskurs fyra, femoch sex få veta vilka minnen de har från sin förskoletid utifrån det som varit roligt och lärande.

I bakgrunden beskrivs tidigare forskning kring estetiska läroprocesser, ateljéns betydelse som pedagogiskt rum och dokumentation som ett verktyg för utveckling.

Forskningsfrågorna i studien handlar om elevernas minnen, vad de säger att de har lärt sig och hur ateljén framträder som pedagogiskt rum.

Utifrån analysen av 18 elevers berättelser beskrivs resultatet i tre delar: vad eleverna minns från ateljén, vad eleverna berättar att de har lärt sig och hur ateljén framträder som pedagogiskt rum.

Att återvända till elever som varit barn i ateljén har gett möjligheter till fler utvecklingsområden än tidigare. Utifrån det eleverna berättat framträder friheten i den kreativa miljön i ateljén som det de minns mest och där de också anser sig kunna lära sig olika saker för framtiden.

I framtiden behöver miljön och den fria leken i ateljén utvecklas och inte som det nu riskerar att bli, enbart de teman som genomförs.