De verksamheter som bedrivs inom socialt arbete är i ständigt i behov av utveckling och förändring. Samhället förändras och därmed villkoren för de människor som socialarbetare möter. Även de problem människor brottas med i sin vardag förändrar karaktär. Problemen tenderar i dag att vara mer komplexa och svårare att bemästra än tidigare.  De krav som ställs innebär ofta att flera huvudmän ska samverka för att framgångsrika lösningar ska åstadkommas. Detta medför att socialarbetare måste bygga upp stabila strukturer för samarbete även utanför den egna organisationen, vilket ställer krav på god förmåga till samverkan på interorganisatorisk nivå. De förändringar som sker inom socialt arbete innebär att socialarbetarna förvänts ta del i ett eget lärande som bör fortgå under hela yrkeskarriären. Det ”livslånga lärandet” blir principen för att socialarbetaren ska kunna ta del av de nya metoder och arbetssätt som successivt utvecklas inom området. I detta paper kommer jag att utgå från följande två FoU-projekt som bedrivits i Sverige under det senaste årtiondet: 1.  Ett projekt som rört utveckling av äldreomsorgens kultur- och fritidsaktiviteter riktade till äldre personer (Anbäcken, 2002); 2. Ett projekt som inriktats på utveckling av samtalsstöd för barn och föräldrar inom kommunal socialtjänst genomfört i samarbete med vuxenpsykiatrin (Cedersund, mfl. 2011).  

Syftet med papret är att beskriva och analysera de två utvalda projekten avseende följande:

Vilka har initierat de två projekten och vilka aktörer har varit drivande under projektets genomförande? Vilka strukturer för samarbete med aktörer utanför den egna organisationen (utanför äldreomsorgen, alternativt utanför den kommunala socialtjänstens familjeverksamhet) har byggts upp under genomförandet av projekten? Vilka nya kunskaper har socialarbetarna i respektive FoU-projekt förvärvat under projektens gång, samt vilka metoder har utvecklats? Hur har det sociala arbetet förändrats och utvecklats inom projekten?

Material som använts för beskrivning och analys av de två projekten består av den rapportering som genomförts av respektive projekt (Anbäcken, 2002; Cedersund. Mfl, 2011). Dessutom finns dokument samt annan skriftlig dokumentation av aktiviteter som genomförts i projekten, bl.a. i form av anteckningar från möten och utskrifter av intervjuer med deltagare i projekten. De analyser som genomförts utgår dels från perspektiv där interorganisatoriskt samarbete (se Jaffee 2008) står i fokus, dels med inriktning på livslångt lärande och kunskapsformer (Ellström mfl, 1996; Gustavsson, 2000).

Resultaten visar att båda projekten baseras på en utveckling av interorganisatoriskt samarbete. I projekt 1 med inriktning på kultur- och fritidsverksamhet inom äldreomsorgen har samarbete med personal i äldreomsorg i andra kommuner utvecklats, samt samarbete med kulturarbetare och med forskare växt fram. I projekt 2 om samtalsstöd för barn och föräldrar har ett nära samarbete mellan socialtjänsten och vuxenpsykiatrin etablerats. Även här har forskare deltagit i projektet för dokumentation, som ”bollplank” och via partnerskap.  I båda projekten har de professionella bidragit med utveckling av metoder i det egna arbetet, som innefattar utveckling av olika typer av kunnande. Nya perspektiv på socialt arbete har utvecklats, där socialarbetarens samarbete med andra aktörer fått en tydligare bas samt en större hållbarhet över tid.