På grund av de gångna årens finansiella utveckling har företag valt att allt mer vända sig till koncernintern finansiering. På grund av transaktionernas komplexa karaktär och avsaknaden av tydliga riktlinjer har finansiella transaktioner kommit att bli ett omtvistat internprissättningsområde. Koncerninterna lån mellan bolag i intressegemenskap är ett internprissättningsområde där det i dagsläget råder stor skillnad i uppfattningen om huruvida implicit support ska tas i beaktande vid fastställandet av räntenivån på koncerninterna lån. Detta är en avgörande fråga då implicit support påverkar ett bolags kreditvärdering och därmed räntenivån.

Den svenska rättsutvecklingen kom att bli omdiskuterad i samband med att Diligentiamålet avkunnades. I Diligentiamålet behandlade HFD frågan om en ränta som ett svenskt dotterbolag betalat på ett lån från sitt svenska moderbolag var avdragsgillt fullt ut. Av Diligentiamålet följer att ett lån från ett moderbolag till ett dotterbolag har väsentliga särdrag som påverkar kreditrisken och därmed räntan vilket saknas när parterna är oberoende. Den allmänna tesen i Diligentiamålet är visserligen korrekt men det innebär dock inte att det generellt kan sägas att alla koncerninterna lån alltid har en lägre räntesats än externa lån. SKV har dock i rättsutvecklingen efter Diligentiamålets avkunnande fått gehör för detta. Även om SKV hittills haft framgång i förvaltningsrätten finns det dock anledning till viss osäkerhet om hur bedömningen kommer att bli i högre instans.