En person under 18 år klassificeras som underårig och saknar rättshandlingsförmåga. För att en underårig ska kunna ingå avtal krävs att denne har förmyndarens samtycke. Förmyndarens samtycke kan ges endera uttryckligen eller tyst. Det tysta samtycket innebär att förmyndaren ger den underåriges medkontrahent anledning att presumera att samtycke föreligger. Ett presumerat samtycke anses föreligga om förmyndaren gett den underårige möjligheten att disponera över pengar.

Konsumentverket och ARN är av uppfattningen att den underåriges medkontrahent aldrig kan presumera ett samtycke när avtal ingås av underårig på Internet. ARN och Konsumentverkets uttalanden är dock inte bindande och utgör således inte gällande rätt. Det är därför oklart hur en domstol skulle bedömt frågan huruvida det är möjligt att presumera ett samtycke när avtal ingås på Internet. Min mening är att möjligheten för medkontrahenten att få en uppfattning om den underåriges rätt att disponera pengarna inte bör vara större vid handel i butik som över Internet. Därför bör principen om presumerat samtycke även gå att tillämpa när avtal ingås av underåriga på Internet.

Vid kreditavtal som ingås på Internet går emellertid principen om presumerat samtycke inte att tillämpa. Detta då kreditavtal som huvudregel kräver överförmyndares samtycke och i de situationer ett sådant samtycke inte är nödvändigt accepteras, för avtalets giltighet, endast ett godkännande i efterhand genom fullgörelse.